Oj. Boken är lite bättre än jag trodde. Jag har inte läst så långt men är överraskad. Känns lite som en monologroman där hon ganska passivt beskriver ett skede. Det är inte så mycket känslor, vi vet knappt något om huvudpersonens inre liv. Hon förväntas att vara svartsjuk eller sårad då “han” flyttar för att gå skola eller har en ny flickvän men det verkar inte bekomma henne. Jag gillar verkligen berättandet som verkar hamna i något sorts mindfulness. Hon lever i nuet, observerar omgivningen och försöker hitta sin plats.

Fredrik verkar visa intresse, vi förstår också att han är en vältränad herre som föredrar tonfisk framför godis.

Jag hoppas att handlingen vågar att utforska andra meningar med livet än den romantiska. Alla sagor behöver inte gå ut på att hitta en prins eller prinsessa. Därför hoppas jag lite på att Fredrik inte får så stor plats.