Introduktion

Odysséen måste jämte Iliaden sägas vara klassikernas klassiker. Dessa två hjälteepos utgör de äldsta bevarade verken i den västerländska litteraturhistorien och har varit av omätlig betydelse för det mesta som skrivits sedan dess. Båda verken bygger på muntlig tradition och ur det perspektivet går det inte att fastställa något egentligt tillkomstdatum eller någon ”originalversion” av eposen. Nedskrivningen antas av de flesta forskare ha skett omkring 700 f.Kr., och från c:a 150 f.Kr. har någorlunda standardiserade skriftliga versioner av eposen etablerats.

Odysséen är en s.k. nostos, en hemkomstsång, och handlar om hur den mångförslagne hjälten Odysseus försöker ta sig hem över Medelhavet till sin ö Ithaka efter att ha deltagit i det Trojanska kriget, i dagens nordvästra Turkiet. Han har dock otur och har inte gudarna på sin sida. Gång efter annan förs han i land på öar som hotar att kvarhålla eller förgöra honom och hans besättning. Det är här vi får möta cykloperna, häxan Kirke, odjuren Skylla och Charybdis, Sirenerna, nymfen Calypso m.fl. mytiska figurer. Hemma på Ithaka försöker samtidigt Odysseus hustru, Penelope, hålla en samling friare stången, som genom antagandet att Odysseus är död ser en chans att bemäktiga sig ön och hans rikedom. Odysseus son Telemachos blir dock anmodad av gudinnan Athena att ge sig ut och söka efter sin far. Odysseus lyckas dock efter många om och men att ta sig tillbaka till hemön, förklär sig och nästlar sig in i sitt hus, som ockuperas av friarna. Med hjälp av Penelope och den likaledes hemvändande Telemachos rensar Odysseus ut de ovälkomna gästerna och kan efter 20 år åter förenas med sin hustru.

Odysséen har av tradition delats upp i 24 ”sånger”, vilka var och en återberättar en episod ur eposet. För att lättar kunna hänga med i handlingen kan det inför läsningen av varje sång rekommenderas att ta del av en kort resumé av sången. Dessa resuméer hittar du här:

Resumé av Odysséen

När läsningen av ett epos som Odysséen påbörjas är det ofta två saker som kan överväldiga en. För det första är det versmåttet. Odysséen är skriven på så kallad hexameter. En bra introduktion tillhexameter och hur man kan bemästra det finner du här: lugndetordnarsig.wordpress.com/2015/12/06/6-hexameter/

Det går ofta bra att läsa hexameter som ren prosa, men ibland underlättar det att ha med sig rytmen i läsningen; texten flyter på lättare och bringar bättre sammanhang. Ofta kan det också hjälpa att läsa texten högt – som den var avsedd för från början.

Den andra utmaningen som kan tillstöta är mängden av okända namn på personer, folkgrupper, gudar, geografiska platser med mera. Som läsare kan man känna sig vilsen bland alla öar och personer som omskrivs på olika sätt i olika situationer. Här kan det vara bra att ha en kortfattad lista över de viktigaste namnen till hands. I slutet av resumén av Odysséens sånger (länken ovan) finns ett sådant mytologiskt lexikon. Vidare finns i utgåvorna av Björkesons översättning en kommentar, längst bak i boken, som förklarar ovanliga uttryck och begrepp.

Om man vågar anta dessa utmaningar öppnar sig efter ett tag en fascinerande och spännande värld, full av sköna språkljud och märkliga företeelser. Och vad som framförallt gör läsningen så häpnadsväckande är att även om eposet skildrar en (låt vara i många delar mytisk) kultur skild från oss av nära 3000 år, så kan vi fortfarande känna igen oss själva, leva oss in i livsödena och överbrygga tidsavståndet.