Jag tänker lite på vad det är som gör att det fortfarande känns helt ok att läsa Agatha Christies böcker om och om igen … Jag läste nog de första ur mammas hylla när jag var 11-12 år, och nu fyller jag 50 i år. De känns trots viss datering, i vissa fall åt det rasistiska hållet, brist på jämnställdhet etc ändå helt ok att läsa om och om igen. Är det ren nostalgi? persongalleriet?