Funderar över faktumet att det är det ”omänskliga” (avsaknaden av känsloliv, empati, spontanitet etc.)  hos de nya människorna som blottlägger så mycket omänskligt i den övriga mänskligheten. Är det ok att bemöta omänskliga företeelser med omänskliga mothandlingar? Förlorar man inte sin egen mänsklighet på kuppen? Har bara 20 sidor kvar av boken nu och obehagskänslorna tätnar!