Efter att ha läst några av novellerna i” Brinnande livet” är jag fascinerad av Munros förmåga att skapa en stämning. De noveller jag har läst präglas av en melankolisk stämning och ett mycket rikt språk. De kräver en noggrann och eftertänksam läsning. All information jag som läsare behöver finns där men man måste vara uppmärksam för att uppfatta det.
Novellen som litterär form ärr krävande både för författaren och för läsaren. Dessa noveller är en slags romaner i miniatyr. På några sidor behandlas ett livsöde.
Under läsningen har jag ibland kommit att tänka på J.D. Salinger, till exempel novellsamlingen Till Esmé, kärleksfullt och solkigt.