Haha, har inte tänkt så mycket på det. Kanske Donna Tartt ville hålla på synsättet att de unga (kvinnorna) skulle ta hand om de gamla. Då kommer ju återigen tidsfrågan upp, när utspelades romanen? Kan det passa ihop med värderingarna från den tiden?

Hm, på sätt och vis trollar Tartt bort Camilla, den enda kvinnliga huvudperson, låter henne verka i periferin, ofta utan stark egen vilja. Tartts berättare, Richard, är en man, och kanske ville Tartt inte låta Camilla ta för stor plats för att hon (Camilla) inte ska uppfattas som Tartts alter ego eller liknande.
Det är mycket som är ganska märkligt med människorna i romanen, så egentligen är det väl ingen detalj att direkt lägga vikt vid, men detta hänsynstagande till farmodern verkar alltid som ett slags svepskäl…

Eller så kanske det handlar om att humanisera henne (Camilla) mer än någon annan av karaktärerna, genom att ge henne ”goda” egenskaper. Och det humana innebär ju att stå så långt i periferin från dådet som möjligt, trots att hon bl.a. gick ner i ravinen för att dubbelkolla att Bunny var död. Kanske Tartt försöker ur kvinnan skapa ett ljus i det manliga mörkret?

Hm, kanske det. Har Camilla några tjejkompisar? Hon verkar ju extremt isolerad med sin bror, aldrig nämns det som att hon träffar andra kompisar. Vad tror du Tartt vill genom att använda sig av en man som berättare? Är det något som hon inte lyckas med eller verkar märkligt ? Donna Tartt är förresten slående lik den Camilla hon beskriver i boken, kanske lite mörkare hår.

Hon hade inte andra tjejkompisar, men hon var tillsammans med Cloke. Fast det var ju inte av fri vilja, utan mer eller mindre bestämt av den (patriarkala) gruppen.

Däremot att hon använder sig av Richard som berättare tyckte jag inte spelade någon så stor roll. Hon kanske gör det för att följa ”berättartraditionen”? Men om man även tänker på hur grekisk hela boken är så var ju kvinnan i det grekiska samhället åsidosatt. Detta återspeglas tydligt i boken, kvinnor i periferin och män i centrum.