2. Handling/intrig
Varför tror ni att Sami Said har delat upp boken i två delar, en som utspelar sig i Sverige/Lindköping och en som skildrar vistelsen i Eritrea? Jag upplevde det nästa som två olika berättelser i en bok.
I del 1 får vi delvis lära känna Noha, mycket utifrån de nya bekantskaper och relationer som ”drabbar honom” under studentlivet. Främst får vi lära känna Anna och Abdul/Fredrik. Anna och Nohas relation avstannar abrupt innan den egentligen hinner börja, och man förstår Annas förtvivlan men även att Noha är förvirrad och lite ledsen över avslutet. Sedan när handlingen flyttas till Eritrea, börjar Noha fundera lite över Anna igen. Och jag väntar hela tiden på att vi ska få följa tillbaka till Lindköping igen, och på en slags återförening mellan Anna och Noha. Jag hade velat se deras relation utvecklas… Pk, jag antar att jag hade velat få läsa en spirande kärleksrelation mellan dem och hur det skulle kunna påverka Noha som person. Skildringen av relationen mellan Anna och Noha känns lite ofärdig och jag hade velat veta mer, men boken slutar som bekant i Eritrea och vi får inte läsa om någon återförening…
Även studiekamraten Abdul känns lite skissartad, som att han borde ha utvecklats åt något håll men att vi inte får lära känna honom närmre än författaren själv har lust att skildra. Och författaren ville flytta handlingen till Eriktrea och skapa nya relationer där. Nästan så att jag hade velat få läsa ”klart” boken om Noha i Lindköping, och därefter boken om Eritrea som en sorts uppföljning. För andra delen av boken som handlar om Eritreavistelsen är också riktigt bra på sina håll. Men jag får inte riktigt ihop delarna.
Men förstås, jag förstår att en utveckling sker inom Noha, där både Lindköping/studielivet och Eritreavistelsen har stor betydelse. Men jag hade velat att fler trådar knutits ihop de berättelserna till en…
Någon som känner igen sig i min läsupplevelse? Eller är jag helt ute och cyklar?