Det här var en bok som jag tyckte om att läsa. Boken hade ett flertal stunder då den var ganska intressant och spännande. Som att man inte riktigt kunde sluta läsa den. Det som jag tycker är lite tråkigt med boken början. Jag menar de flyttar till Allt Svisch och det enda som händer där är i och princip att Bruno förlorar sina bästa kompisar. Men den blir bättre när Bruno börjar gå ut på sina upptäcktsfärder och till slut träffar Shmuel. Pojken som kom att bli Brunos bästa vän. Det blir lite variation i boken när Bruno går ut för att prata med Shmuel. Istället för att bara sitta hemma i huset och inte göra något. Det är nu boken börjar bli intressant när Shmuel kommer in i bilden och hur skillnader mellan Bruno och Shmuel visar sig utan att Bruno tänker på det. T.ex. att Bruno inte tänker på hur Shmuel ser ut i jämförelse till honom själv. Att Shmuel var så smal och såg så sjuk ut. Det enda Bruno tänkte på var hur kul det var att umgås med Shmuel. Något som Shmuel säkert tycker om Bruno. Shmuel har ju nämligen inga andra kompisar på hans sida om stängslet. Både Bruno och Shmuel är ju bara 9år men de har verkligen ingen koll på om vad som händer runt omkring de. Och att ingen berättar för Bruno vad som händer egentligen och om varför den byn som Shmuel bor i finns, de borde också förklara för honom vad som händer med människorna som är där. Sen att Shmuel inte berättar vad de gör på hans sida av stängslet är också en fråga som man kan undra över.

En sak jag störde mig på hela tiden var Brunos ovetande om vad som egentligen händer. Han känner bara till det liv han lever. Ett liv han lever i lyx. Han vet inget mer. Han visste inte att det ens fanns personer som bodde och levde som Shmuel. Som när Hitler kommer på besök och han inte har någon som helst aning om vem det är utan istället beskriver honom som en man konstigt hår och en mustasch så liten att Bruno tyckte att den var onödig. Det går inte utan att tänka att det helt enkelt är tragiskt.

Fast en till intressant sak är deras unika vänskap med det faktum att de inte leker lekar med varandra utan att de istället har långa konversationer om vad som hänt och händer. Man kan kalla det lite utav en ”vuxen vänskap”. Den vänskap då man inte leker kurragömma med varandra längre när man umgås. Fast den här vänskapen då de lärde känna varandra bra kostade ju tillslut också de båda livet då Shmuel inte kan hitta sin pappa och Bruno erbjuder säg att hjälpa till. De ställer sig i ett led som sedan visar sig ta de till ”duscharna”.

Allt det här sker tack vare pappans själviska tänkande. Något som ledde till en död son och en fru som varit otrogen med kommendanten. Han kunde ha åkt ner till Allt Svisch själv ett tag. Men nej, han insisterade på att ta med dem till Allt Svisch så att han inte skulle få någon dålig image. En del beslut kan vara mer ödeläggande än vad man tror.

Boken försöker nog visa att beslut kan vara viktigare än vad man tror och hur det kan påverka personer i ens omgivning.

Med allt det här bakom mig tyckte jag att det var en bra och läsvärd bok. Så den får 7/10 i betyg.