https://inksem.com/write-for-us/

Insta uae visa is a complete solution for your uae visit visa. Now you can easily apply uae visa for travel and business purpose from us as we are serving globally.

Never let me go – Också denna skriven med en väldigt vardaglig ton. Inga riktiga extremer trots en väldigt mörk sanning (Tvärt emot filmen, som jag förstår det). Spännande att se karaktärernas utveckling och förhållande till sitt syfte. Jag blev starkt rörd när syftet med teckningarna kom fram. Jag drog många paralleller till djurindustrin…[Läs mer]

Kallocain – Ett sanningsserum i en totalitär diktatur är en fantastisk premiss! Bidrar till en frågeställning om människors känslor kring normer, förväntningar och plikter. Lite svår dock eftersom en många gånger vill ruska om huvudkaraktären när han är passiv trots alla sina insikter och känslor

Den store Gatsby – I slutet blev den intressant och lite rörande, men överlag blev jag lite besviken åt något som anses vara en klassiker du ska ha läst.

Brott och straff – Överskattad och trög. Intressant story och perspektiv, men jag önskar att Dostojevskij hade kunnat ta inspiration av Tolstoy och varit mer konsist (Syftar ej på krig och fred, utan de böcker jag har läst av honom)

Processen – Skrämmande och klaustrofobisk. Väldigt rörig men den pinpointar definitivt riskerna med ett allt för byråkratiskt samhälle. Slutet levde länge kvar hos mig.

Förvandlingen – Den börjar lite roande men utvecklas till en väldigt mörk historia. Huvudkaraktären har ingen riktig vändpunkt utan är fånge i sin nya kropp. Relationen till familjen påverkas, och, som min lillebror uttryckte det; Kanske är det en metafor för depression? Slutet var dock en antiklimax och kändes lite oavslutat, även om jag kan tänk…[Läs mer]

Mordet på orientexpressen – Jag ser verkligen ett inspelat avsnitt, eller en omgång Cluedo, framför mig när jag läser boken. Den är lättsamt skriven och bjuder in till att själv pussla ihop alla bitarna. Jag tyckte väldigt mycket om den, även om jag inte tycker om att läsa deckare i vanliga fall.

En dag i Ivan Denisovitjs liv – Som ‘västfronten’ så är boken en vardaglig beskrivning av en fruktansvärd och hopplös situation. Framförallt beskriver den människans anpassningsbarhet, och hur den är livsviktig. Jag gillar ‘verklighetsförankrade’ böcker som inte gör extremer av verkligheten i syfte att göra boken mer populärkulturistiskt tilltalande.

Ivan iljitjs död – Likt Kreutzersonaten är boken effektiv men inte mindre rörande för det. Att kunna gå på djupet i en så väldigt mänsklig relation till smärta och död på så få sidor är beundransvärt och i min mening den bästa sortens böcker. Jag led verkligen med huvudpersonen och kunde relatera till både honom och de omgivande karaktärerna.

Kreutzersonaten – Precis som i många dystopier lämnas du med en frågeställning kring hur vi egentligen tolkar verklighet, norm och känslor. Tolstoy är väldigt kort och konsist och budskapet går fram utan krusiduller. Jag uppskattar verkligen effektiva böcker!

Alkemisten – Till skillnad från ‘Veronica’ är boken allt för religiös för min smak. Tycker tvärt emot majoriteten av läsare att den är trist och en riktig kliché.

Dr Jekyll & Mr Hyde – Som andra sena 1800-talsböcker så är den väldigt trög, länge. I sista kapitlet tog det fart och det blev mycket mera intressant att följa en reflektion om mänsklig mentalitet och hälsosamt balanserad dualism.

Du sköna nya värld – Totalitär dystopiskt, men inte lika rörande som farenheit och 1984. Perspektivet att en dystopi kan innebära konstant lycka lämnade mig frågeställningen kring vad lycka och frihet egentligen är.

Farenheit 451 – Mer ‘poetiskt’ skriven än 1984, vilket kändes väldigt vackert. Även om det tidvis var svårt att hålla isär story från drömmar. Jag tyckte om avsaknaden av ‘syfte’ i en totalitär stat ,vilken i min erfarenhet sällan hör till dystopisk litteratur. Det gav den verkligen något extra för mig. Vad händer med mänskligheten när kultur bryt…[Läs mer]

Veronika bestämmer sig för att dö – Intressant syn på mänsklig mentalitet. Slutet var lite antiklimatiskt i min mening, då jag föredrog boken mycket mer ‘verklighetsförankrade’ storyline fram tills dess.

Frankensteins monster – Väldigt trögläst om än med en klassisk rädsla för vetenskapliga framsteg. Tidvis en väldigt obehaglig bok, men mest av allt trög och där var absolut inga arga bybor med högafflar som jag hade sett fram emot..

1984 – Första dystopin. Påverkade synen på samhället och ledde mig in på en strukturkritisk bana. Jag ifrågasatte därifrån mer eller mindre alla nyheter och informationssamhället överlag.

På västfronten intet nytt – Starkt intryck pga av en så vardaglig beskrivning av något så fruktansvärt. Speciellt krigets struktur, med beslutsfattare i toppen och unga män i botten, påverkade mig och gav mig ett helt nytt perspektiv. Speciellt eftersom jag var 16 år när jag läste bokem och saknade reell uppfattning om många hemskheter i världen.