Som Moa skrev i förra blogginlägget så var vi fler från bokcirklar.se:s redaktion som åkte till Vasa. En reflektion från Vasa som jag skulle vilja ta upp är hur de finlandssvenska och finska deltagarna beskrev svårigheten med att arbeta digitalt läsfrämjande när man är ett tvåspråkigt land. Ska alla inlägg till exempel skrivas på båda språken? Om en är finlandssvensk och resten finsktalande eller tvärtom? Hur blir detta när man bokcirklar i ett chattrum?
Det var en intressant diskussion som trots det svårigheter som man tyckte sig känna, utmynnade i att i slutändan så spelar språket mindre roll. Innehållet i böckerna, läsglädjen och reflektionerna överskuggar problemen. Det är också detta som är så intressant med böcker. Man kan lära känna andra via läsning, och böcker kan överbrygga många olikheter som språk och bakgrund. Vår tids stötesten som läsfrämjare är hur man ska förklara/inspirera för icke-läsare vad det är som gör att man tycker så mycket om att läsa. Om detta pratade vi också om i Vasa. Ofta så försöker man hitta någon sorts nyttoaspekt på läsning.
Varför ska man läsa? Denna fråga var märkbart närvarande även i Finland. Det är bra för demokratin, det är bra för integration, det är bra för jämlikhet, och det är det ju. För egen del så är det jag finner viktigast med läsning, den glädje som en bra bok kan ge. Hur roligt, hemskt, läskigt, sorgligt och trösterikt det kan vara att läsa! Det är också detta som jag vill förmedla och låta andra få uppleva. Det är detta som står i centrum. Det andra får man på köpet. Det går liksom inte att säga till en person som inte läser och som inte är speciellt intresserad att den ska läsa för att det är viktigt för demokratin. Det är läsglädjen man måste försöka få fram. Vilken bok personen väljer är mindre viktigt. Det centrala är att på något vis förmedla att vissa böcker stannar kvar hos dig livet ut. Att du kan gå tillbaks till vissa meningar i en bok eller vissa strofer i en dikt om och om igen. Och så tidsresorna i ditt eget liv du kan göra! Det märkliga fenomen när du upptäcker en bok i bokhyllan som du inte sett på många år och då återfinner en bit av dig själv som du av olika skäl gömt undan eller som glömts bort. Som genom ett trollslag är du tillbaka femton år i tiden. Du möter dig själv som den person du var då.
Ja, det är så mycket man kan säga om läsning och det den kan ge. Ibland finns också ett motstånd. Det kan vara så mycket lättare att Netflixa eller scrolla på mobilen. Och då får det vara så ett tag. Rätt var det är så står/går/ligger/sitter man där med en bok igen och är åter fast i det där märkliga och underbara tillståndet som man befinner sig i när man fastnat med näsan i en bok.
Sofia Olausson arbetar på Göteborgs stadsbibliotek som bibliotekarie. Hon ingår även i redaktionen för Bokcirklar.se.