När jag var liten så bodde vi alla i min farmors hus och när vi alla sen lämnat det huset så bodde hon istället hos oss på somrarna, på jularna, ja även på hösten och på våren, nästan jämt. Ofta sov hon i mitt rum och jag låg under täcket på kvällen och smygkikade när hon klädde av sig, hon hade alltid en klänning med knappar fram, ljusbruna nylonstrumpor som hon fäste vid små små knappar i sin korsett som var åtdragen runt midjan, världens största trosor och ett linne. Hon kallade mig sin lilla solstråle och hon kallade en limpa bröd för katalan, hon hade två vårtor på näsan, en på var sida, och hon fnös varje gång jag såg mig i spegeln. Hon hette Rosa och hos henne var jag liksom hemma, mig själv. Varje dag sov hon middag och somnade hon inte till en radioteater på hög volym så somnade hon till en kassettbok. När jag blev lite äldre så gick det till så här; farmor lyssnade på en kassettbok och gillade vad hon läste, sen skickade hon hemtjänsten till bokhandeln för att köpa boken, slå in den i ett paket och skicka den till mig med posten. Så fick jag böcker av Marianne Fredriksson, Daphne Du Maurier, Kerstin Ekman, Moa Martinson med flera innan jag ens börjat högstadiet. Och jag läste. Men vi pratade nog inte så mycket om böckerna på telefon eller när vi sågs, det minns jag inte i alla fall. Det var mer som en lågmäld kontinuerlig läsuppmuntran, böckerna kom och jag blev glad och kände mig stor. Så fortsatte det. Och jag blev stor på riktigt och fick jobb som brevbärare men berättade en dag för henne att jag istället skulle börja läsa litteraturvetenskap på universitetet och hon sa nej, varför då, du har ju ett jobb, inte ska du säga upp dig från det osv. Men det gick bra ändå farmor. I sin bokhylla hade hon kaffekoppar och prydnadssaker, sin teve och så August Strindbergs samlade verk i röda vackra pärmar och Cervantes Don Quijote på spanska, böcker jag försiktigt rört vid när hon inte såg. De står i min hylla nu.

Jag heter Marie Eriksdotter och arbetar som biblioteksföreståndare på Kronan bibliotek i Trollhättan; här har vi fokus på språkutvecklande aktiviteter, inkludering och nyfikenhet. Vi utsågs till Årets bibliotek 2018 av DIK.

Mina tidigare bibliotekserfarenheter kommer från bland annat Vänersborg och Botkyrka; jag har jobbat som barnbibliotekarie, fängelsebibliotekarie, uppsökande och med programverksamhet, allt möjligt. Hela tiden har det som brukar kallas mångspråksverksamhet varit min röda tråd; mitt engagemang och min strävan har varit att alla ska ha möjlighet att ta del i biblioteket och att allas röster ska få möjlighet att höras.

Snart tillträder jag en ny tjänst, som bibliotekskonsulent med inriktning mångspråk och media på Kultur i Väst i Göteborg. Det blir spännande att få arbeta med biblioteksutveckling på ett nytt och annorlunda sätt framöver. Samtidigt lämnar jag en del av mitt hjärta på Kronan, ett helt fantastiskt hus som jag är så glad att få ha varit en del av under några år.