Det har varit en intensiv biblioterapivecka med många intressanta och inspirerande samtal kring hur man kan se och förstå biblioterapi från olika perspektiv.

Jag har tidigare varit kursansvarig och kursledare för kursen Det biblioterapeutiska arbetssättet (7,5hp) på Ersta Sköndal Bräcke högskola. Det gläder mig att många kursdeltagare hör av sig och att vi har fortsatt kontakt även efter kursen. Kontakter har blivit ett gemensamt lärande, och i veckan har det bl a varit enskilda handledande samtal om metoder och förhållningssätt över en kopp kaffe, gruppdiskussioner om olika idéer via nätet, samt föreläsningar.

Region Örebro har varit snabb med att öppna den biblioterapeutiska dörren i landet. Hösten 2016 bildades ett nätverk för att driva ämnet vidare i Örebro län, och i april 2017 ordnade utvecklingsledaren inom kultur, Anette Granberg, och Linda Berg Ottoson, utvecklingsledare litteratur/bibliotek, en temadag Människan mellan raderna – en dag om biblioterapi. Efter temadagen har Linda Berg Ottoson fortsatt med nätverksträffar för biblioterapiintresserade. Syftet med nätverket är att ge inspiration och fortbildning till personer som på olika sätt vill använda sig av det biblioterapeutiska arbetssättet på sina arbetsplatser. Linda berättar att det har varit mellan 20 och 30 personer varje gång och att de flesta kommer från bibliotekssektorn, men även vård, folkhögskolor, gymnasieskolor och egna företagare finns representerade.

I veckan medverkade jag i den senaste nätverksträffen som hade tema Skrivande, tillsammans med AC Collin och Louise Alvarsson. Inspirerande med kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte!

Läs mer om Region Örebros arbete här: https://www.regionorebrolan.se/sv/Regional-utveckling/Kultur/Kultur-och-halsa/Biblioterapi/

I slutdiskussionen togs bland annat upp dilemmat med titeln. Hur ska man tänka kring titeln biblioterapeut, och vem kan egentligen bedriva biblioterapi och hur. I Finland ges biblioterapiutbildningen i tre steg (90 hp), och efter steg 1 (15 hp) och steg 2 (35 hp) används titeln biblioterapiledare. Efter ytterligare ett steg på 40 hp blir man biblioterapeut, om man har en lämplig grundexamen, som t ex legitimerad psykoterapeut.

I veckan gjorde Päivi Kosonen, docent i litteratur vid Helsingfors universitet och biblioterapeut, en Biblioterapeutisk rundresa i Sverige. Syftet var att göra studiebesök hos olika aktörer för att bekanta sig med det biblioterapeutiska arbetet som görs i landet. I samband med resan besökte Päivi bl a Nina Ström på Kulturrådet samt Torsten Pettersson vid Uppsala universitet och Cecilia Pettersson vid Göteborgs universitet, och höll seminariet ”När fungerar biblioterapi? Erfarenheter av den finländska modellen.”

I helgen var det dags för Best of Norden, en kulturfestival som arrangeras med anledning av Nordiska rådets priser. I år lyftes biblioterapi som ett av festens huvudteman med rubriken Film, kultursamtal och biblioterapi. Jag samtalade på scenen med Juhani Ihanus, docent i kulturpsykologi, poet och pionjär inom biblioterapi, Päivi Kosonen, samt radiopsykologen Allan Linnér. Efter samtalet var det möjligt att ”prova på biblioterapi” i en workshop utifrån ett kapitel ur Agneta Pleijels Spådomen.

Efter den intensiva biblioterapiveckan var det dags igen att återgå till mitt arbete på Bufff (Barn och unga med en förälder eller familjemedlem i fängelse). Den här veckan inleddes med häktes- och anstaltsbesök. Det är roligt och givande att utbilda och föreläsa, att sitta på möten och arbeta med utveckling av biblioterapi på olika sätt. Men kärnan och drivkraften för mig ligger alltid i det praktiska arbetet med enskilda klienter och grupper.

Boksamtal, kan det också vara biblioterapi? Caroline Shrodes, som skrev den första doktorsavhandlingen om biblioterapi 1949, beskrev tre faser i den biblioterapeutiska läsprocessen: identifiering, katharsis, insikt. I ett samtal med en häktad pappa på måndag morgon börjar vi återigen prata om läsning och böcker. Han berättar om en mycket betydelsefull bok som han menar har förändrat hans inriktning i livet. Shrodes element finns att urskilja i hans berättelse; hur han i boken hittade sig själv, sin potential. Hur han i boken fann känslomässigt stöd, och större förståelse för en livsuppgift som känns meningsfull och egen. En bok som gav inspiration och nya tankar och hopp om framtiden.

Dessa boksamtal med frihetsberövade skildras inte på kvällstidningarnas löpsedlar eller i andra lättillgängliga sammanhang. Men dom finns, och arbetet med biblioterapin fortsätter i många olika former.

Lästips:

Päivi Kosonens artikel i Scriptum, s 24. Towards therapeutic reading – part i: identity work: growth and development through reading https://jyx.jyu.fi/bitstream/handle/123456789/59452/scriptum218.pdf?sequence=2&isAllowed=y

Cecilia Pettersson på Göteborgs universitet: https://lir.gu.se/om-oss/personal?userId=xpetce

Se även sidan Om biblioterapi på Facebook!