Joe Abercrombies fantasyböcker är sprängfyllda med färgstarka antihjältar, action och humor som i en lyckad mix skickar i väg läsaren på en berg- och dalbana genom en värld där det knappt går att skilja på hjältar och skurkar. Det var svårt att välja, gillar alla hans böcker, men landade till slut på debuten The blade itself från 2006 (Det lockande stålet på svenska). Det är första delen i trilogin The first law. Jag är inte vidare förtjust i den svenska översättningen utan rekommenderar det engelska originalet. Repliker som ”Fan ta dig Gorst, satans buse!” skapar distans, för att inte säga irritation, och det känns som om jag läser manuset till en gammal pilsnerfilm. Så, läs på engelska!
I The blade itself får vi följa en triumf i litteraturens absolut viktigaste gren: att skapa intressanta karaktärer. Fantastiska miljöer och invecklade intriger blir i min mening platta och ointressanta om de inte befolkas av karaktärer en hejar på, vill döda eller gråter med (eller allt på samma gång).
Här möter vi en samling mer eller mindre lyckade individer. En av mina favoritkaraktärer är Sand dan Glokta. Han är en krympling märkt av tortyr, en gång i tiden aristokratins gunstling, skicklig i fäktning, snygg och helt igenom odräglig. Nu arbetar han som inkvisitor, polis och torterare förenat i ett, med att utreda hot mot den rådande ordningen i landet Unionen. Det är ett otacksamt jobb som utförs med mer cynism än pliktkänsla. Sen har vi krigaren Logen Ninefingers, på flykt från hemlandet i norr med ett våldsamt förflutet som ständigt skuggar honom vart han än går. En annan central karaktär är den blåblodige sprätten Jezal dan Luthar som mest vill leva ett bekymmerslöst, berusat liv som fäktande kändis. Han tränar inför tävlingen The contest och drömmer om sin kompis syster.
Deras liv kommer att ta en nosedive modell större när magikern Bayaz träder in i handlingen. Han blir den gravitationspunkt som de andras liv börjar cirkulera kring vare sig de vill eller ej. Samtidigt tilltar krigsmullret mellan Unionen och dess fiender, den korrumperade huvudstaden är fylld av svek och konspirationer och ingen går säker.
Joe Abercrombie har skrivit en mörk och våldsam fantasy, kryddad med svart humor. Här är motiven grumliga, kungarna odugliga och klasstillhörighet går före kompetens. Abercrombie skildrar kulturkrockar och cynism på ett så underhållande sätt att det är omöjligt att inte skratta. Denna humor och hans färgstarka karaktärer bär upp boken och hela serien. Det är omöjligt att inte dras med och vilja veta hur dessa omoraliska misfits ska kunna överleva i en värld på randen till krig. Det är blodigt, kul och snabbläst.
Veckans bloggare heter Kristian Schultz. Han arbetar som programbibliotekarie på Härlanda/Örgryte bibliotek i Göteborg, med bland annat författarbesök, litteraturquiz och inköp av TV-spel. Läser helst skräck och fantasy men har i vuxen ålder även tagit sig an jätteseriös litteratur som ”riktiga” bibliotekarier läser.