När jag jobbade med romanen Den stora utställningen läste jag mycket litteratur från 1920-talet för att komma in i den tiden. Det mesta var ren arbetsläsning. Men djupt inne i antikvariaten och bibliotekets magasin hittade jag också några pärlor som jag läste med stor behållning.
   En av mina magasinfavoriter är Det stora varuhuset av Sigfrid Siwerts från 1926.
   Romanens miljö är som ett stort rekvisitaförråd för den som vill skriva om den här tiden.  Handlingen utspelar sig på varuhuset Goldmans i Stockholm, skapat efter amerikansk förebild och med vissa likheter med NK. Man säljer möbler, leksaker, smycken, trädgårdsredskap och spetslinnen ”genomskinliga som flundrenät och tunna så att man kan dra dem genom en ring”.
   I direktionsrummet sitter den driftige souschefen Asklöf bland sina moderna apparater. Förutom tre oupphörligt ringande telefoner pryds hans skrivbord av ”ett elektriskt ur, en telegraf och två pneumatiska apparater som ständigt hostade upp viktiga papper för kontroll och påskrift”.  Ute i själva varuhuset löper en signalramp med olikfärgade lampor längs taklisten. Via dessa lampor kan chefen signalera till personalen när han vill tala med dem. (Avancerad teknik med tanke på att den här historien utspelar under och strax efter första världskriget.)
   Stor vikt läggs vid skyltning och dekor. Att gå till varuhuset ska vara en upplevelse! (Kanske ett tips till dagens butiker som måste konkurrera med näthandeln.) På leksaksavdelningen anläggs en liten damm med leksaksbåtar och modeavdelningen har en särskild mannekängsalong.
Siwertz tar ut svängarna och frossar i miljön. Ja, egentligen är det miljön som är huvudpersonen, ungefär som i Zolas Hallarna, som handlar om Paris saluhallar under 1800-talet.
   Varuhuset utgör en egen värld, samtidigt som den speglar den stora världen.  Och över alltihop härskar ägaren Goldman, som har sin bostad i varuhusets övervåning och kan se ner på hela härligheten från sitt hemliga fönster i takkupolen. Skildringen av Goldman är en tidstypisk antisemitisk kliché. Men den fördjupas efterhand. Det gäller alla karaktärerna – till en början är de lustiga typer. Sedan utvecklas de och beter sig helt annorlunda än förväntat.
   Efter kriget blir det lågkonjunktur. Varuhuset lägger om kursen. Istället för lyxigt klädmode och tekniska leksaker satsar man nu på ”solida plåtskallror som håller fem barn ut”. Den eleganta föreståndarinnan för dammodeavdelningen hamnar i skuggan och den tidigare hånade Tedde Blom, föreståndare för ylleavdelningen, blir varuhusets nya orakel. Hans jordnära livsstil och förnuftiga idéer blir plötsligt högintressanta för varuhusets ledning. Han vet hur vanligt folk tänker. Reklamchefen gör ingenting utan att först rådfråga Tedde Blom. En upphöjelse som så småningom stiger den enkle ”Ull-Tedde” åt huvudet.
   Idén att skildra ett tidsskede genom ett varuhus lär Siwertz ha fått sedan han läst en tidningsnotis om ett kärlekspar som övernattade på NK:s sängavdelning. Denna händelse utgör första kapitlet i romanen, ett kapitel som man gärna kan hoppa över eftersom det saknar den övriga romanens liv och färg. Kanske fungerade det mest som en igångsättare för Siwertz själv i hans skrivande.
   Och för mig fungerade romanens titel i sin tur som inspiration till titeln på min egen roman.
Några andra magasinerade pärlor som blev positiva överraskningar (och som jag aldrig skulle ha läst om det inte varit för min research):
    Människor på hotell av den österrikiska författaren Vicki Baum. Utspelar sig på ett stort hotell i Berlin i slutet av 1920-talet.
   Kanalernas stad av Gideon Martins. Om ett handelshus i Göteborg i början av 1900-talet. En sorts göteborgsk Buddenbrooks om man så vill.
   Konstsilkesflickan av Irmgard Keun. En väldigt rolig skildring av den naiva, men samtidigt smarta överlevnadsexperten Doris i 1930-talets Tyskland.
   Problemet med nätantikvariat och magasin är att man måste veta exakt vad man letar efter.
   Ett förslag: Skulle inte biblioteket kunna ha en hylla där man ställde fram utvalda böcker från magasinet och presenterade dem för en större läsekrets?

Detta var Marie Hermansons sista blogginlägg. Vi vill passa på att påminna om Stadsbibliotekets cirkel Den stora utställningen då författaren själv är med och cirklar. Vill du vara med och cirkla? Den 9 april startar cirkeln, du anmäler dig på här https://bokcirklar.se/bokcirklar/varbokcirkeln-online-och-pa-plats-den-stora-utstallningen-9-4-4-5/