Februari i Stockholm är slabbig av snöslask och en otydligt blöt kyla som går under huden. Som om vädret vill säga en något, men inte lyckas. Jag som är uppvuxen norröver saknar kylan, den iskalla. Den som framkallar kristallisk klarhet, som utplånar all tvekan. Är det sammas sak med språk, att det måste vara tydligt för att … Fortsätt läsa Snöslask, rosor skador & Seisenbacher