Varför reser vi så mycket idag? Ja, skälen är förstås olika, men om det inte handlar om resor i tjänsten så rör det sig nog ofta om en önskan om ett avbrott i vardagen, en önskan om att möta något annorlunda än det vi har runt oss hemmavid.
Antropologen Claude Lévy-Strauss menade i sin bok Tristes tropiques att mötet med det annorlunda, det exotiska, egentligen numera är en omöjlighet. Genom förbättrade kommunikationer, turismens framväxt och en tilltagande globalisering så är resan inte längre ett äventyr och det finns inte längre något som är riktigt exotiskt. Det mesta som möter – hur långt bort vi än reser – är på ett eller annat sätt känt på förhand eller förväntat, präglat av företeelser som vi också har runt omkring oss i vardagen; världen präglas i allt högre grad av en ”monokultur”, för att använda Lévy-Strauss ord. Hans bok publicerades 1955 och de tendenser han beskriver har förstärkts, men människans önskan att resa och uppleva det annorlunda, det exotiska och äventyrliga, finns fortfarande kvar.
I resebloggar rubricerar resenärer ofta sina resor som ”äventyr”. Etnologen Hanna Jansson analyserar i en nyutkommen avhandling som heter just Drömmen om äventyret, långtidsseglares bloggar och hemsidor.
Drömmen om det äventyrliga kommer till uttryck också i dagens reseutbud: ”Äventyrsresa” och ”Äventyrsweekend” är återkommande begrepp i marknadsföringen av resor. Åtminstone när det gäller de resor som marknadsförs som äventyrsresor är det tydligt att det rör sig om noggrant regisserade och upprepningsbara arrangemang som resenären på förhand valt att delta i, men visst får upplevelserna ändå sägas vara annorlunda mot de flestas vardag. Här handlar det alltså om att iscensätta äventyret, och kanske ställer dagens resenärer inte riktigt samma krav på det äventyrliga som Lévy-Strauss tycks ha gjort?
Annorlundaparadigmet sätter sin prägel också på modern reselitteratur och kan kanske snarare ses som ett förhållningssätt, ett sätt att möta verkligheten snarare än att resenären möter en tidigare helt okänd verklighet. Den brittiske författaren Bruce Chatwin beskriver till exempel i sin reseberättelse In Patagonia (1980), möten med människor och jakten på en mylodon – en förhistorisk myrslok – i den världens yttersta utpost som Patagonien rent konkret utgör. De människor han möter är mestadels ”expats”, människor i exil som utvandrat från Europa, och egentligen inte mycket mer annorlunda än Chatwin eller den västerländska läsaren i allmänhet. De foton som bifogats reseberättelsen visar bland annat heminteriörer som i flera fall lika väl skulle kunna vara hämtade från hem i Storbritannien – till exempel en spiselkrans med porslinshundar och resesouvenirer. I Chatwins beskrivningar framstår de människor han möter ändå som ”freaks”. Kanske kan man säga att de är freaks just för att de befinner sig i Patagonien och där lever sina liv utifrån ett mer europeiskt mönster, men i hög grad handlar det om Chatwins blick och retorik. Det annorlunda är snarast lokaliserat i hans sätt att se och berätta.