Cecilia Björkén-Nyberg är universitetslektor i engelska vid Högskolan i Halmstad.
I samarbete med stadsbiblioteket där är hon delaktig i en talboksläsecirkel och lyrikcirkeln Lyriklabbet.
Här kommer några intressanta frågeställningar kring skillnaden mellan olika sätt att tillägna sig litteratur. Hoppas på intressanta kommentarer från Bokcirklars medlemmar!
Att lyssna på ljudböcker har ju blivit väldigt populärt de senaste åren.
Man lyssnar i bilen, på tåget, när man diskar eller motionerar.
Men är det verkligen så att ljudbokens existensberättigande ligger i att ”döda” tiden?
Kan det vara så att man faktiskt väljer att lyssna för att det har ett egenvärde?
Och hur är det nu; läser man med öronen eller lyssnar man rätt och slätt?
Spelar det någon roll vilket verb vi väljer?
Hej!
Jag har lite svårt att förstå varför man i högre grad skulle vara ute efter att slå ihjäl tiden med en ljudbok än med en tryckt bok. Man väljer sin ljudbok med omsorg och kanske gör en tråkig rutinuppgift till en högtidsstund. Det kan också vara svårt att lyssna på en ljudbok sittandes rakt upp och ned, utan att ta sig för något med händerna. Jag tror heller inte att fysisk aktivitet gör lyssnandet mindre aktivt, snarare tvärtom.
Ett tillfälle då lyssnande har ett egenvärde är väl när man vill läsa kollektivt i bilen eller under en kväll på landet. Förr läste man kanske oftare högt, men idag är vi bortskämda med proffsinläsare. Själv lyssnar jag gärna på böcker som jag redan läst, till exempel klassiker och tycker inte att någon läsupplevelse går upp mot detta!
Det är också nyttigt att tvingas lyssna på varje ord i en bok och inte susa fram i 200 kilometer i timmen.
Personligen är jag mycket förtjust i uttrycket ”läsa med öronen”! Men tror egentligen inte att det spelar någon roll vilket verb man väljer. Jag har märkt att jag gärna använder ”läsa talböcker”, eventuellt eftersom man mera sällan diskuterar inläsare där (bara om de är urusla). När det gäller ljudböcker säger jag oftare ”lyssna på”. Kanske på grund av att inläsaren får lov att ta större plats och i högre grad påverkar läsupplevelsen (somliga verkar tycka att inläsaren är nästan lika viktig som författaren(!)). Men jag håller med om att tveksamhet råder angående vilket verb som är det ”rätta”.
Slutligen skulle jag önska att statusen för ”öronlyssnande” skulle höjas! Sluta genast racka ned på oss som tycker om att lyssna på ljud- och talböcker! Det betyder inte att vi på något sätt är dummare, något som vissa tycks tro. Må så gott!
Hej Ingrid Maria,
Tack för dina tankar kring ljudboksläsning – eller lyssnande.
Håller helt med dig vad gäller att fysisk aktivitet under lyssnandet tillför något. Det intressanta här är att den yttre miljön kan påverka hur vi uppfattar miljöskildring och personbeskrivning i boken. Vissa böcker som jag har lyssnat på i trädgården är för evigt förknippade med jord och växtlighet så att när jag arbetar i en speciell rabatt är det som att den fiktiva världen plötsligt växer upp ur jorden.
Men jag undrar också lite varför det kan upplevas så svårt att sitta ”rakt upp och ned” och lyssna på en ljudbok.
Kan det ha något med det upptrissade tempot i samhället att göra? Med stressen. Det enda tillfälle när jag lyssnar på böcker utan att ha något för händer är när jag ligger ned, när jag försöker koppla av på kvällen alternativt inte kan sova.
Man talar om att läsandet minskar, men jag undrar om det stämmer ifall man räknar in ljudbokslyssnandet. Tänk så många böcker man hinner läsa medan man rensar rabatter och målar staket. Det monotona, ibland lite tråkiga, arbetet gör att man helt och fullt fokuserar på innehållet.
Min erfarenhet är att ”lyssnande läsare” är mer entusiastiska – eller passionerade – läsare än textläsare. Ofta har man flera olika ljud- eller talböcker på gång, vilket inte hindrar att en och annan ”vanlig” bok slinker ned emellanåt.
Det var intressant att du så starkt förknippar en speciell rabatt med vissa böcker!
Vilken intressant tanke du lyfter fram vad gäller läsande och att ljudboken förmodligen inte ”räknas” när det gäller att uppskatta om läsandet minskar eller ökar. Vad gäller barns läsande så kan det faktum att läshastighet av den tryckta texten är en viktig aspekt eventuellt innebära att ljudboken anses oväsentlig i sammanhanget. Å andra sidan tänker man kanske då inte på att många elever har funktionsnedsättningar i form av till exempel dyslexi och att lyssna är att faktiskt kunna ta del av litteratur. Detta gäller ju även många vuxna.