Jag heter Malte Persson och ska de närmsta två veckorna gästblogga om poesi här på uppdrag av Litteraturbanken. Till vardags är jag poet, höll jag på att säga, men jag vet inte hur vardagligt det är? Jag har även skrivit andra saker, som romaner och barnböcker, och litteraturkritik och krönikor. Och jag har översatt poesi. Just nu är jag aktuell med boken Om Ofissim (som är mest på prosa, men också innehåller dikter) och med mina översättningar av Heinrich Heines dikter i boken Andra tider, andra fåglar. Jag har en egen blogg där jag ibland publicerar egna och översatta dikter. Man kan om man absolut vill också följa mig på twitter, där jag skriver lite allvar, men mest trams. I somras försökte jag ”livetwittra” den nya tjocka poesiantologin Svensk poesi – jag kom ungefär halvvägs, men hoppas att på något vis kunna ta upp tråden i denna blogg.
Men nog om mig! Under hösten kommer Litteraturbanken och bokcirklar.se att ha en öppen bokcirkel om poesi, och nu i oktober handlar det om Rut Hillarp. Jag kommer troligen inte att direkt anknyta så mycket till det, men kan förhoppningsvis komplettera på något vis. Snarare vill jag ta tillfället i akt att formulera några tankar om poesi som jag gått och grunnat på. Och kanske presentera några favoritdikter. Och… ja, vi får se.
Här följer, som inledning, en del av en opublicerad dikt ur ett manus under arbete:
När ljuset faller in på dikten
är den en lins, ett brännglas?
Koncentreras fokus så att orden
nästan bränner hål i boken?
Eller är dess konstellation av ord
facetter på en discokula,
som låter ljuset flyktigt svärma
i flaskorna av ädelsten i baren
och i ögonen på dem som dansar
och på dem som inte vågar dansa?