Jag heter Johanna Lindström och jag har fått äran och möjligheten att gästblogga här under två veckor, vilket jag vill tacka för. Min tanke är att jag ska berätta om de två regionala uppdrag som jag arbetar med i Västra Götaland. Sedan drygt ett år tillbaka är jag koordinator för ett litterärt residensprogram för författare och översättare som heter Air Litteratur Västra Götaland. Titta gärna in på vår hemsida www.airlitteraturvastragotaland.se för mer information om vårt arbete och möjligheten att söka ett arbetsstipendium och få en månads vistelse på någon av våra fyra orter. Jag kommer att återkomma till residensprogrammet och skriva mer om det.
Idag vill jag börja med den andra halvan av mitt jobb som är att vara koordinator för fristäder i Västra Götaland. Såhär brukar vi beskriva regionens ställningstagande:
”2014 beslutade Västra Götalandsregionens kulturnämnd att ansöka om medlemskap i ICORN och därmed bli en fristadsregion för hotade och förföljda konstnärer. ICORN är den internationella organisation som förmedlar kontakter mellan fristäder och de konstnärer som söker skydd. Att vara en fristad innebär att vara en röst för och värna yttrandefriheten. Kulturnämndens förhoppning är att genom support och ekonomiskt stöd motivera flera kommuner i Västra Götaland att bli en fristad.”
Som medborgare i Västra Götaland blev jag mycket stolt och glad över detta beslut. Ännu gladare blev jag när jag fick uppdraget att arbeta mer konkret med frågan. Som koordinator ska jag arbeta med information, support, utvecklingsarbete och nätverksbyggande för fristäderna i regionen. Att vara en fristad innebär att en stad eller en kommun tar ett politiskt beslut att värna yttrandefriheten genom att bli medlem i ICORN och förbinda sig att ta emot en förföljd författare under två års tid. Åtagandet innebär att kommunen står för bostad och uppehälle för fristadskonstnären samt ser till att det finns en lokal koordinator som blir den som arbetar med mottagandet, alla förberedelser som krävs och som blir närmaste kontaktperson för fristadsstipendiaten. Det som började som ett skydd som erbjöds författare har nu utökats till att gälla kulturarbetare av olika slag. Fortfarande är det flest författare som söker en fristad men det kan även vara journalister, konstnärer, musiker, filmare med flera. Därför använder vi oftast ordet Fristadsstipendiat eller Fristadskonstnär om våra gäster.
I vår region har vi Göteborg som varit Fristad sedan 1996. Man har haft en lång rad stipendiater och den mest kända är Svetlana Aleksijevitj som glädjande nog fick Nobelpriset i litteratur 2015. Svetlana har i flera intervjuer berättat om hur betydelsefullt det varit för henne att få möjligheten att få en fristad och kunna ägna sig åt sitt arbete i lugn och ro utan att bli förföljd eller fängslad.
Redan när Salman Rushdie i början av 1990-talet utsattes för dödshot för sin bok Satansverserna bestämde sig ett antal städer för att gå samman och erbjuda förföljda och hotade författare en fristad. Detta nätverk har utvecklats till den fria och obundna internationella organisationen ICORN med huvudsäte i den norska staden Stavanger. Det finns ca 60 fristäder i världen just nu och antalet ökar hela tiden. I Sverige har vi för närvarande 19 stycken.
Dagens boktips är två: ”Fria ord på flykt”, en antologi utgiven på Rámis förlag med samtal och texter av ett antal fristadsförfattare i Sverige. Boken är ett resultat av ett samarbetsprojekt som hette ”Shahrazad – Stories for life”.
”Fristäder, gästfrihet och yttrandefrihet” av Niels Hebert och Amanda Hårsmar (red), utgiven av Nätverkstans skriftserie.
Båda dessa böcker ger en bra inblick i fristadsarbetet och vad det handlar om. Läs dem!