I ljudessän Madonnan och gycklaren säger Stina Otterberg att hon inte lyssnar på Mozart för att bli smartare, utan för att möta en mästare. Stinas tankar om konsten och nyttan, leder oss vidare in på frågor om konsten och dess position(er) i samhället.
Allt oftare upplever jag att jag måste förklara den konst jag precis upplevt och tagit del av. Som att det är min uppgift att kungöra vad konsten jag precis beskådat med mina ögon, öron och alla mina sinnen, vill säga mig och hela världen. Allra helst skall jag även berätta vad den skall lära samtliga av sina beskådare och mottagare. Det är liksom som att jag måste redogöra för vad jag lärt mig av ett teaterbesök, en konstutställning eller en roman och avhandla den utifrån de lämpligaste teorierna. Lite som att det är förutsättningen för att den konst jag precis tagit del av skall vara godkänd. Var konstutställningen normkritisk? Belyste den dagens rasism? Lyfte den frågan om feminism? etc, etc. Det är som att all konst idag skall och måste reflektera samhället utifrån ledordet: politiskt. Som att det är vad som legitimerar konsten för oss idag.
Har konstens egenvärde gått förlorat i det att vi försöker uppmåla den med nyttoaspekter?
Vi har tidigare talat om en instrumentell syn på litteratur, men också synen på konst generellt är idag kort sagt, instrumentell. Konsten skall ideligen göra sig legitim och vi har i vår tid alltmer tillskrivit konsten, kulturen och litteraturen en nödvändig nyttoaspekt som dess enda existentiella bärare. Konst bedöms utifrån parametrarna: användning och vinst, som om konstens syfte i grunden inte är annorlunda än vilket annat arbete som helst. Konsten har helt enkelt förlorat sin rätt att existera på sina egna villkor och därmed förlorat sin viktigaste aspekt, sitt egenvärde.
Inte nog med det. Jag tror att konst idag många gånger avskräcker. Bara tanken på att gå på en vernissage kan skrämma livet ur många. Det blir en läskig upplevelse man inte vågar deltaga i, eftersom rädslan för att man inte skall förstå konsten blir central. Istället för att öppna sina sinnen och bara gå på den där konstutställningen, lämnar man återbud. Jag kanske inte är tillräckligt initierad, tänker man. Konst är så smalt och svårbegripligt, känner man. Det är lika bra att jag ser på Bonde söker fru istället, säger man. Okej, jag överdriver, men jag tror inte heller att ovanstående känns helt obekant för många av oss. Och jag vill tro att det många gånger är dagens tankar om att konsten skall vara nyttig som avskräcker oss. Av konst skall man alltid lära sig något!
Det finns förvisso forskning som visar på vad konstnärliga uttryck kan bidra till i flera led och hur den kan användas. Men vi kan och får inte(!) reducera konst och kultur till enbart dess brukbarhet.
Det känns som att vi idag lever i en tid var vi helt enkelt missförstått vad konst är och varför den finns. Konst kan inte tillskrivas en speciell funktion. Den kan inte enbart ha en nyttoaspekt, även om själva nyttoaspekten kan vara en positiv bieffekt. Självklart är inte konsten och kulturen heller ren från samhälle, sammanhang och samtid, men den är inte heller enbart det.
Konst är något som talar till oss på en annan nivå än exempelvis det politiska. Konsten är något annat. Den är inte här för att ideligen lära oss om livet. Den är här för att förmedla något mer och för att vara mer än något att applicera teorier på. För att hjälpa oss alla att närma oss frågor som kan beröra, liv, kärlek, död, hat, godhet, sorg och glädje, och än mer därtill. Den är ett sätt för oss att kommunicera just det som annars kanske är svårt att förmedla. Den är en plats var människor möts. Konsten får oss att känna, även om det vi känner, inte alltid känns bra. Den är ett sätt för oss människor att närma oss varandra, bortom allt det där andra som är politiskt, socialt och bildande. Med detta sagt, betyder inte det att konsten inte kan vara dessa saker också.
Likt gycklaren som håller sitt konstuttryck hemligt, eftersom gyckelspel under medeltiden ansågs vara blasfemi, får vi inte reducera konsten till enbart politiska och ideologiska aspekter, eftersom mycket kan gå förlorat i denna stigmatisering av konsten. Det är helt enkelt livsviktigt för människan, samhället och demokratin att ge lov till konsten att fortsätta få vara fri.
Hälsningar Victoria, munkarnas koordinator
PS. Gilla Madonnan och gycklaren på Facebook DS.