Som barn (och tonåring) fanns det en sak jag avskydde mer än något annat: vuxna som började sjunga ”Drömmen om Elin” för mig. Nu tycker jag att den är harmlös, men då var det mitt absoluta hatobjekt i musikalisk väg.
Tur då att det finns andra visor om Elin att ta till sig …
Här kommer en! I en lite mildare variant (inte alla verser) finns den med i en fin bok som heter ”Plommon till alla barn”, med verser och dikter för barn. På Litteraturbanken finns den att läsa i hela sitt burdusa original. Här är ett utdrag:
”Elin är min Byxsäkz Klåcka,
Elin är min rußin struut
Elin äst min Såcker dåcka,
Elin ist mein högstes Guth”
På tok för få som kallar en för Russinstruut i vardagen, tycker jag.
Israel Holmström har skrivit. Läs nu alla tre verserna (från den som heter 4, glöm inte att bläddra till den sista versen!) och njut av detta – ja vad? Hån? Kärlek? Ilska? Jag vet inte, men jag tycker att det är förskräckligt fint, och roligt.