28/1
Ivar Lo-Johansson tyckte inte om att flina upp sig i offentligheten. Han såg för det mesta rätt bister ut. Men i går kväll tror jag han uppe i sin himmel kostade på sig ett leende i mungipan. På Stockholms Stadsbiblioteks Rotunda klev PC Jersild upp på scenen och sprättade kuvertet. Stockholmsskildringen som utsetts till Stockholm läser 2015:
Ivar Lo-Johanssons Kungsgatan.
Äntligen!
Det är besynnerligt att inte Ivar Lo-Johanssons författarskap fått en pånyttfödelse. Nu när samtidslitteraturen blivit alltmer samhällsengagerad och var och varannan debutant skriver i Ivars anda om klassamhället, omänskliga arbetsmiljöer och konflikten mellan det individuella och kollektiva.
Men nu vänder det. Juryn som bland annat består av representanter från Författarcentrum och Stadsbiblioteket hade gjort det glädjande valet.
Fjolårets Barnens ö lämnade därmed över stafettpinnen till Kungsgatan.
Ivar får nya läsare.
Ivar Lo som dog 1990 har inga bröstarvingar. I stället fick jag – som ordförande i Ivar Lo-Johanssons författarfond – ta emot blommorna. Jag försökte samla alla mina magiska krafter och skicka upp den stiliga buketten genom Asplunds pampiga takhöjd upp till Ivar Lo-molnet.
Han tog lyra.
Upprymd berättade jag hur Ivar Lo fick mig att flytta från skånska byn till Stockholm. Han är fenomenal på att skildra unga människor i den urbana pulsen.
Susanna Alakoski – som i fjol fick Fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris – klev upp på scenen och läste ur sitt fina förord till den gulröda pocketnyutgåvan.
Så signerade hon böcker bredvid ett porträtt av Ivar. Jag tummade på LL-förlagets snygga skymningsblå omslag formgivet av Lotta Kühlhorn & söner. Började läsa Johan Werkmästers fascinerande återberättelse av boken till lättläst.
Hoppas landets läsecirklar får en skönlitterär upplevelse. Och hoppas de fortsätter läsa Ivar Lo.
Han är modern, talar till vår tid.