Tidigt liknades Nobelbiblioteket vid ett laboratorium. Liksom de andra Nobelprisutdelande institutionerna behövde Svenska Akademien sitt vetenskapliga rum och hjärta. Nobelbibliotekets offentliga rum utgörs sedan 1921 av den lilla expeditionen. Och så Läsesalen, vars ena vägg och bordskant täcks av litteratur- och kulturtidskrifter. Oumbärliga källor till uppslag om böcker att bygga upp biblioteket med. Eftersom Nobelbibliotekets samlingar enbart är tillgängliga via katalogen – och vi hämtar boken när du vet vad du vill ha – är det alltså lämpligt att börja i någon av läsesalens fåtöljer.

Rena recensionstidskrifter som vi konsulterar varje nummer av är Times literary supplement, London review of books och New York review of books. På franska är det främst Lire och Magazine Litteraire vi är hjälpta av. Det är sämre med recensionstidskrifter på svenska, men Tidskriften Respons bevakar vi förstås med intresse. Även Cora och Karavan innehåller allt som oftast läsvärda litterära reportage, och den sistnämnda har dessutom en bra recensionsavdelning med böcker utanför Västvärlden.

Mest spännande bland nordiska litteraturtidskrifter tycker jag Provins, Vagant och Vinduet är. Senaste numret av förstnämnda innehåller exempelvis en lysande essä av Mara Lee om Freuds ‘das Unheimliche’ – det kusliga, obekanta inslaget i hemmet – där hon väver in, bland andra, PO Enquists underbara Nedstörtad ängel. Vagant bjuder på två artiklar om Marguerite Duras (en om hur nordiska författare inspirerats av henne) och en om Albert Camus och Algeriet. Dessutom får man ännu en guide till Paris genom närläsning av Walter Benjamins Passagearbetet (om nu inte Modiano skulle räcka som reselitteratur dit) eller Edmund Whites Inside a pearl – my years in Paris. Om färden går till London är det förstås Lisbeth Larssons nya bok om Virginia Woolfs promenader som är lämplig som självskriven. 

.