Nu är mina bloggveckor slut och vi går mot höstterminens andra högtryck, Nobelprisutdelningen. Vi dukar förstås upp Modiano-utgåvor på flera språk på nytt vid Nobelföreläsningen den 7 december. Men mest ser vi förstås till att det dagliga biblioteksarbetet rullar på: vi bevakar, köper in, tar emot, katalogiserar och lånar ut. Planerar för vårens föreläsningar, förbereder Bibliotekariepriset 2015 och vårdar den befintliga samlingen. Jag kastar dagligen lystna blickar mot författarskap jag älskar eller som jag vill veta mer om, exempelvis Charles Nodier (lingvist, författare, mentor till bland andra Victor Hugo, bibliotekarie och medlem av Franska Akademien) och Anna de Noaille (Prousts väninna). Fråga sig varför dessa författare köptes in, när biblioteket redan vid starten 1901 var tänkt som Nobelprisets bibliotek? Jag tror att Karl Warburg, som var den förste Nobelbibliotekarien, insåg vikten av länkarna bakåt i litteraturen, att författare talar med varandra genom verkens förmåga att överbrygga tidens avgrund tack vare ständiga sammanlänkningar. Nobelbiblioteket är en outsinlig källa till sådan litterär arkeologi.

Besök gärna vår hemsida, och följ Svenska Akademiens Nobelbibliotek på Facebook.

Välkommen in!