PÅ BEGÄRAN några ord angående Hjalmar Söderbergs novell ”Med strömmen”, ur novellsamlingen Främlingar. (Titeln ”Med strömmen” alluderar med stor sannolikhet till romanen Mot strömmen, skriven av Joris Karl Huysmans). Jag läste novellen för tredje gången i går. Andra gången jag läste den var i samband med att förlaget Novellix gav ut den. Jag vet inte när jag läste novellen första gången, men eftersom jag kände igen historien när jag läste Novellix’ utgåva så måste jag ha läst novellen en gång tidigare. Jag skulle tro att jag var arton år första gången. Hur jag tidigare har tolkat novellen kan jag inte minnas, men denna gång fick jag för mig att den primärt handlar om att KONSTNÄREN (som i novellen likställs med en person som äger en excentrisk karaktär) går under om denne skaffar sig ett ”ordnat” liv. Jag vet inte om det är sant. Jag hoppas inte att det är sant. Jag tror inte att det behöver vara sant. Dagböckerna ”över sin själs utveckling” som Gabriel Mortimer för i sin ungdom, men som han slutar skriva efter det att han skaffar sig ett arbete, gifter sig o.s.v. representerar ett konstnärligt uttryck. Dagböckerna ”avstannar av sig själv” står det; han har efter giftermålet ”numera svårt att finna någonting att skriva i dem”. Man kan säga att Mortimer är en författare som slutar skriva, en musiker som slutar musicera, en målare som slutar måla o.s.v. Mortimer finner även att det är ”lättare att skriva protokoll än att föra dagböcker och att ett ordnat liv, delat mellan arbete, förströelse och vila, var ojämförligt mycket bekvämare och angenämare än att föra det liv i stämningar och idéer, som dittills varit hans.” Jag vet vad Mortimer (Söderberg) menar. Jag tror de flesta som provat på båda dessa livsföringar vet vad han menar. Andra gången jag läste novellen levde jag ett någorlunda ”ordnat” liv, med vad jag ansåg vara goda möjligheter till att börja leva ett riktigt ”ordnat” liv. Jag måste ha reflekterat över denna konflikt mellan livsföringar också då. (Men jag kan inte minnas att jag gjorde det.) Jag trivdes med att leva ett någorlunda ”ordnat” liv. Jag tänkte att det hädanefter bara skulle bli bättre. Men möjligheterna till att börja leva ett riktigt ”ordnat” liv var inte så goda som jag hade trott. Möjligheterna var i själva verket mycket dåliga. Jag för sedan en tid tillbaka åter ett liv i ”stämningar och idéer”.
Med- eller motströms
