Stackars läsare om inte redaktörerna hade funnits …
Jag tänkte skriva några rader om detta. Om redigering. Något som alla som jobbar med text måste ägna sig åt. För det där FLÖDET av skarpsinnigheter och allehanda perfekt gestaltade känslomässiga scener som strömmar ur en och till sist fastnar på ett vitt ark är inte alltid – förvånande nog – så genomgående genialt och STARKT som man själv tycker.
Då behöver man en redaktör.
Eller. Man kan och bör såklart göra en stor del av redigeringen själv, först – i mååååånga svängar – men förr eller senare behövs en utomståendes skarpa blick.
Jag har haft förmånen att jobba med Lovisa Karlsson Kjellin på Damm förlag som redaktör för Det enda rätta och Hitta hem. Det var hon som tog fram rödpennan (eventuellt var den blå) och klottrade och strök i de pappersbuntar som skulle bli böcker.
Jag vet inte hur många drömmar som rök! JAG tycker att mina karaktärers drömmar är oerhört intressanta, talande och rätt poetiska om jag får säga det själv :-). Om än något … flummiga (psykolog, ja). Intressanta för MIG, that is, kanske inte alltid för läsaren.
Såhär i efterhand är jag rätt övertygad om att de inte direkt hade förhöjt den litterära kvalitén på någon av böckerna.
Jag älskar redigering. Och jag älskar att få jobba med en redaktör. Till skillnad från den totala, och ibland faktiskt ganska krävande, friheten i själva skrivprocessen – där allt är upp till en själv och man hela tiden måste hitta på saker, komma upp med nya ord och scener – så innebär redigeringen ett väldigt styrt arbete.
Ord för ord, mening för mening ska gås igenom och vägas på guldvåg. Fakta ska kollas. Upprepningar strykas. Herregud så många ”blick” och ”hjärta” som räknades och ströks. Så många ”bestämda steg” och ”iskall”. Synonymordboken blir ens bästa vän.
Trådar ska följas upp: Vänta! När var pappan född? 1958? Då var han tolv när han fick barn, eller? Kanske inte … Och: Hon stod ju upp redan. Då kan man faktiskt inte skriva att hon ställde sig upp så att stolen välte. Eller: ”Han knäppte sakta upp knapparna i hennes blus.” Samma blus och knappar som hon själv fumlade med på sidan innan. Till exempel.
Allt måste vara konsekvent. Skriver man ”okej” på ett ställe ska det stå ”okej” överallt. Inte ”OK”. Skriver man ”ner” på ett ställe ska det stå ”ner” överallt. Inte ”ned”. Till exempel!
Det är bara att mata på, sida upp och sida ner. Kolla upp och ändra. Allt för ett bättre resultat. Fram växer ett städat manus. En bok!
Det har varit en ynnest att jobba med sådana proffs som de på Damm Förlag. Både Lovisa och Erika Söderström (som också var inblandad i Hitta hem). De har varit otroligt respektfulla och jag har aldrig känt att min text blivit massakrerad på ett sätt som gjort ont. Den har bara finslipats till det bättre.
Redigeringen har varit som en skola för mig. En skrivskola. Otroligt lyxigt. Det fanns så mycket jag inte hade en aning om vad gäller konsten att skriva. Mycket har jag säkert glömt och annat har jag fortfarande inte någon aning om. Men jag lär mig sakta men säkert. Bok för bok.
Det finns mycket mer att säga om redigering, men jag tänkte avsluta med två tips till dig som själv skriver:
- Var försiktig med Word-funktionen ”ändra alla”. Jag bytte en karaktärs namn från Lena till Isabelle. Vilket ledde till en hel radda meningar av typen: ”Han smekte hennes Isabelle kind”, ”Hon strök handen över det Isabelle tyget”. Ni fattar. Det var bara till att gå igenom 200 manussidor från början till slut och ändra tillbaka till ”lena” där det blivit knas.
- Använd rubrikfunktionen i Word-verktygsfältet. Den funktionen var en riktig aha-upptäckt för mig. Döp kapitlen och markera dem som ”rubrik”. Då blir de blå och går att få fram som en lista i vänstermarginalen. Bara att hoppa mellan kapitlen. Det har besparat mig massor med scrolltid!
Avslutningsvis så googlade jag ”redigering” på min egen blogg för att hitta någon talande bild på ett nedklottrat manus. Det hittade jag inte. Däremot hittade jag vad jag tidigare skrivit om redigering..
Vi ses imorgon! Då tänkte jag skriva om den mer utåtriktade delen av författarlivet. Om att prata inför folk och signeringar och så.
Hej för idag!