Helt och hållet utifrån hur jag jobbar/har jobbat. För den som vill ha och kanske är sugen på att skriva en bok. Eller rentav håller på med det. Varning: det blir rätt långt. Men nu kör vi!
- Vi börjar med platsen
För det är ju där man måste börja om det ska bli någon bok skriven. Man bör placera rumpan någonstans. Slå upp datorn, öppna dokumentet och skriva ner berättelsen som trängs inne i huvudet. Få scenerna som lurar i kroppen på pränt. Det finns inga genvägar. Det finns bara uthålligt sittfläsk och en förmåga att transformera bilderna inombords till ord.
Mina tre böcker har huvudsakligen kommit till på tre olika platser.
Morgongåvan skrev jag mest på caféer. Först i Sitges, en liten by utanför Barcelona, senare i Stockholm. Det är något med det konstanta bruset runtomkring som får mig att slappna av och fullständigt gå in i skrivbubblan. Ensam, men omgiven av folk. Ingen disk eller tvätt som pockar på uppmärksamhet. Någon att prata med och mat och dryck nära till hands.
Baksidan av caféskrivandet är:
a. Det eviga fikandet – det blir dyrt och man går upp i vikt (eftersom min stora last är franska våfflor).
b. Datorn laddar ur om man inte lyckas placera sig nära ett eluttag.
c. Toaletterna (som man drar sig för att gå på för att man inte vill lämna datorn och inte heller släpa den med sig) känns inte alltid tipptopp…
Det enda rätta skrev jag på två ställen: Konditori Pallas i Vällingby och på ett kontor på Folkungagatan där jag hyrde skrivbordsplats. Pallas skrev jag faktiskt in i en scen i slutet av Det enda rätta. Och de gjorde sedan 100 stycken av de mest ljuvliga minibiskvier till goodiebagen på min releasefest!
Att sitta på kontoret på Folkungagatan var banbrytande för mig. Jag har alltid sett författandet lite som en lek. Inte något riktigt jobb. Och det har tagit fram till nu innan jag ens vågat kalla mig för författare. Faktum är att jag gör det fortfarande långt ifrån alltid nästan aldrig.
”Vad sysslar du med då?”
”Jag, eh, skriver böcker”.
Hursomhelst. På det här kontoret satt en castingfirma, reklamfilmare, formgivare och regissörer. Och alla lekte ju! Leken kunde vara ett jobb! Plötsligt började jag ta mitt skrivande på mer allvar. Kunde de så kunde jag, liksom. (Här skulle jag kunna dra den där historien om när Mikael Persbrant var på ingång och kände mig nödgad att rusa ut för att köpa nya örhängen, men det är bäst jag låter bli).
Hitta hem skrev jag hemma eftersom jag kom till en slags vändpunkt då jag började ifrågasätta poängen med att ha två timmars restid varje dag och dessutom betala pengar för en kontorsplats när man har världens skönaste (och röda!) soffa.
Tips 1 blir alltså: Sätt dig ner och skriv. Bums. Var det än passar dig. Bara stolen/soffan/fåtöljen/sängen är skön!
2. Synopsisets vara eller icke vara
När man väl sitter där och ska skriva kan det vara bra att ha något att skriva om. Då kan man skriva ett synopsis, om man vill. Jag har jobbat olika med alla tre böckerna.
Morgongåvan skrev mer eller mindre sig själv. Jag hade en scen i huvudet – den när Nathalie vaknar upp ensam, i en främmande säng, utan att veta var hon är eller med vem hon spenderat natten. Utifrån den scenen skrev jag. Som besatt. Så mycket ord trängdes i huvudet och ville ut på papper och jag hade inte TID att stanna upp och tänka. Det var inte det mest effektiva sättet att skriva en bok på, för sedan – i redigeringen – arbetade jag till exempel helt om kronologin. Men det var roligt.
När jag skrev Det enda rätta hade jag en mer tydlig idé om vad boken skulle handla om, men skrev från början inget riktigt synopsis. Däremot kände jag efterhand ett behov av att skriva ner handlingen och vart berättelsen var på väg.
Inför skrivandet av Hitta hem skrev jag för första gången ett riktigt synopsis som jag presenterade för förlaget. Eftersom det var en uppföljare kändes det enklare än tidigare. Jag kände redan huvudkaraktärerna väl (åtminstone två av dem) och kunde fokusera på själva storyn. Som jag har skrattat mycket åt nu i efterhand. Jag tog milt sagt ut svängarna och man skulle kunna påstå det var en lite väl dramatisk dramaturgi i det där synopsiset. Men jag (och redaktören) hittade ett sätt att förhålla oss till galenskaperna.
För mig är det viktigt att inte känna mig låst och att skrivandet inte är förknippat med något som helst tvång, och då tycker jag att det där med synopsis kan bli lite begränsande. Mest för att jag är så lydig. Lydig till den grad att jag har svårt att slita mig från mina egna ursprungsplaner för berättelsen!
Inför nästa bok har jag skaffat en liten anteckningsbok som jag använder för att strukturera upp tankar om story och karaktärer. Det känns som om det passar mig bra. Jag kan bläddra fram och tillbaka, stryka, lägga till och riva ut sidor bäst jag vill.
Tips 2: Läs hur andra gör och testa vad som känns bäst för dig. Jag vet att till exempel Simona Ahrnstedt jobbar enligt utförliga synopsis och bloggar ofta om skrivtips. Surfa in hos henne!
3. Själva skrivet
Nu har du en plats och kanske till och med ett synopsis. Hursomhelst har du ord i huvudet som bara måste ut!
Och vi har kommit till det roligaste av allt. När det fungerar.
Ibland får jag vad man brukar kalla flow. Riktigt bra flyt i skrivandet, orden flödar och tid och rum försvinner totalt. Under själva skrivprocessen är det ofta så att jag har lösa idéer och tankar och följer skrivinfall i stunden utan att analysera dem närmre. Det förtar något av skrivandets magi tycker jag. För jag älskar det där tillståndet av flow. När orden flyter fram av sig själva. Det är fantastiskt. Alldeles förunderligt. Det är total frihet och kreativitet för mig.
Men det här med flow är onekligen en smula ogreppbart och sker långt ifrån varje skrivpass. Större delen av skrivandet är enträget arbete och förutsätter en hel del uthållighet och envishet. Och hjärngympa. Ibland är manuset ett pussel utan dess like. Ett svårpusslat sådant där ingen bit får saknas. Eller som ett korthus. Tar man bort ett enda kort, eller flyttar det, så faller det helt.
Här närmar vi oss redigeringen, som kräver ett alldeles eget inlägg, och jag avslutar med ett tredje och sista tips.
Tips 3: SKRIV BARA PÅ. Var inte så sträng mot dig själv. Det gör inget om du inte har hela berättelsen klar för dig. Följ impulser och ha roligt. Allt går att fixa, strukturera upp och stryka i eftersom och i efterhand.
Nog för idag.
Några sista ord bara. Det här var mina tankar. Alla gör olika och det handlar till syvende och sist om att hitta sitt eget sätt att skriva sin bok!