Profilbild
2014-07-05

Fascinationen för världens undergång har kanske egentligen alltid fascinerat i film och litteratur. Men jag skulle vilja påstå mer nu än någonsin. Postapokalyptiska böcker sprider sig som en löpeld, vare det sig är Cormac McCarthy, Philip K. Dick eller Isaac Asimov som står som upphovsman. På TV-seriefronten hittar vi också många exempel såsom Walking dead, Jericho och Falling skies. Det känns dessutom som alla mer eller mindre har Cormac Mccarthys veranda i Providence, Rhode island att tacka för mycket.

Jag vill inte på något sätt lyfta fram mig som en expert på området postapokalypslitteratur, men tillräckligt många för att känna att genren generellt är för enkelspårig för mig. Men vid sidan om de titlar som man allt som oftast blir översköljd av hittar vi Marlen Haushofers Väggen. En bok som borde ha en mer framskjuten position när vi idag så flitigt lyftar fram exempel i denna en aning överbefolkade och mansdominerande genre.

Marlen Haushofers alster är sedan länge förpassade till bibliotekens magasins allra mörkaste vrå om det överhuvudtaget finns en plats i vrån. För 34 år sedan tog skelettcancern Marlens liv och förra året fyllde hennes kanske mest klassiska alster Väggen 50 år. Kanske är det min och sambons Wienresa som har gjort att jag har fått denna österrikiskas böcker på min näthinna. För Väggen är ingen bok du glömmer. Den stannar, skakar om och får dig att tänka efter.

Kvinnan som är berättarjaget i boken följer med ett par vänner till en alpstuga i österrikiska bergen. På kvällen traskar hennes vänner ner till byn och nästa dag när hon vaknar så visar det sig att de inte har kommit tillbaka. Hon upptäcker att hennes alpstuga är omgivet av en genomskinlig vägg. Bakom väggen är allting dött, människor och djur. Är det något som har hänt omgivningen på andra sidan väggen? Eller är det hon själv som drabbats? Det finns helt enkelt väldigt många aspekter som läsaren måste reflektera över när man läser Väggen.

I sin alpstuga börjar hon bygga upp sitt alternativa hushåll, odla potatis och bönor. Hon har en ko sedan den tidigare ägaren och blir bra vän med en hund, Luchs. Under tiden i stugan föder kon en tjurkalv som senare får sätta livet till av en man som också är instängd bakom väggen (avslöjar inte för mycket). Jag tycker boken känns extremt före sin tid när det gäller att hela handlingen kretsar kring en kvinna och hennes tankar och handlingar. En bok att plocka fram både när det gäller feministiska tankar och som protoapokalyptiskt mästerverk.

Kanske ska man läsa boken som ett inlägg i debatten om efterkrigstidens Europa. Efter kriget andades Österrike och övriga europa en välfärdsoptimism och äntligen kunde många känna att man kunde koncentrera sig på familjen. Men var det så för alla? Kan alla påverka sin livssituation? Väggen väcker många frågor. Även långt efter jag har läst ut den.

Mitt förslag är att du beger dig till närmaste biblioteksmagasin och lånar boken. Vägen i all ära men lägg till ett g och få en läsupplevelse över det vanliga.