Fascinationen för världens undergång har kanske egentligen alltid fascinerat i film och litteratur. Men jag skulle vilja påstå mer nu än någonsin. Postapokalyptiska böcker sprider sig som en löpeld, vare det sig är Cormac McCarthy, Philip K. Dick eller Isaac Asimov som står som upphovsman. På TV-seriefronten hittar vi också många exempel såsom Walking dead, Jericho och Falling skies. Det känns dessutom som alla mer eller mindre har Cormac Mccarthys veranda i Providence, Rhode island att tacka för mycket.
Jag vill inte på något sätt lyfta fram mig som en expert på området postapokalypslitteratur, men tillräckligt många för att känna att genren generellt är för enkelspårig för mig. Men vid sidan om de titlar som man allt som oftast blir översköljd av hittar vi Marlen Haushofers Väggen. En bok som borde ha en mer framskjuten position när vi idag så flitigt lyftar fram exempel i denna en aning överbefolkade och mansdominerande genre.
Marlen Haushofers alster är sedan länge förpassade till bibliotekens magasins allra mörkaste vrå om det överhuvudtaget finns en plats i vrån. För 34 år sedan tog skelettcancern Marlens liv och förra året fyllde hennes kanske mest klassiska alster Väggen 50 år. Kanske är det min och sambons Wienresa som har gjort att jag har fått denna österrikiskas böcker på min näthinna. För Väggen är ingen bok du glömmer. Den stannar, skakar om och får dig att tänka efter.
Kvinnan som är berättarjaget i boken följer med ett par vänner till en alpstuga i österrikiska bergen. På kvällen traskar hennes vänner ner till byn och nästa dag när hon vaknar så visar det sig att de inte har kommit tillbaka. Hon upptäcker att hennes alpstuga är omgivet av en genomskinlig vägg. Bakom väggen är allting dött, människor och djur. Är det något som har hänt omgivningen på andra sidan väggen? Eller är det hon själv som drabbats? Det finns helt enkelt väldigt många aspekter som läsaren måste reflektera över när man läser Väggen.
I sin alpstuga börjar hon bygga upp sitt alternativa hushåll, odla potatis och bönor. Hon har en ko sedan den tidigare ägaren och blir bra vän med en hund, Luchs. Under tiden i stugan föder kon en tjurkalv som senare får sätta livet till av en man som också är instängd bakom väggen (avslöjar inte för mycket). Jag tycker boken känns extremt före sin tid när det gäller att hela handlingen kretsar kring en kvinna och hennes tankar och handlingar. En bok att plocka fram både när det gäller feministiska tankar och som protoapokalyptiskt mästerverk.
Kanske ska man läsa boken som ett inlägg i debatten om efterkrigstidens Europa. Efter kriget andades Österrike och övriga europa en välfärdsoptimism och äntligen kunde många känna att man kunde koncentrera sig på familjen. Men var det så för alla? Kan alla påverka sin livssituation? Väggen väcker många frågor. Även långt efter jag har läst ut den.
Mitt förslag är att du beger dig till närmaste biblioteksmagasin och lånar boken. Vägen i all ära men lägg till ett g och få en läsupplevelse över det vanliga.
Vad bra att du uppmärksammar Marlen Haushofers “Väggen” i det här sammanhanget. Jag läste boken för ganska länge sen, i alla fall långt innan jag blev medveten om begreppet dystopi som genre. Boken gjorde ett oerhört starkt intryck på mig, och jag kom aldrig på att sätta den i samma kategori som Cormac McCarthy och Philip K. Dick, när jag senare läste deras böcker, jag tycker att “Väggen” är mycket intelligentare än de nämnda. Det handlar helt enkelt om stor litteratur i jämförelse. Därför vill ja också varmt rekommendera att ta upp boken igen.
Tack för vänliga ord! Ja, du har helt rätt i att Väggen är ett par snäpp intelligentare och stannar kvar hos läsaren på ett helt annat sätt.
Nu finns VÄGGEN i vår nyöversättning. Det är Rebecca Lindskog som har gjort översättningen och hon har även skrivit ett efterord som bl. a. innehåller den sista texten som Marlen Haushofer skrev, bara några dagar innan hon gick bort.
/Jörn på TL
Härligt, boken behöver mer uppmärksamhet!
Och jag köpte ovannämnda nyöveersättning av Väggen på bokmässan, tack vare Mikaels blogginlägg i somras! Är det en bra cirkelbok tror ni?
Väggen rekommenderas åtminstone som bokcirkelbok i “En bok och en dagens tack”. (http://www.bokus.com/bok/9789172215016/en-bok-och-en-dagens-tack-lastips-fran-en-lunchbokcirkel/)
Och jag köpte ovannämnda nyöversättning av Väggen på bokmässan, tack vare Mikaels blogginlägg i somras! Är det en bra cirkelbok tror ni?
Hej! Sent svar kanske, men jag tror att boken skulle utgöra en utmärkt cirkelbok. Det finns så många aspekter av romanen: feministiska, politiska, etiska. Ni skulle ha mycket att diskutera!
Väggen uppfattar jag som en modern klassiker. Tror den lästes som radioföljetong? Jag minns den som spännande och mycket bra, även litterärt. Undras vad som skiljer översättningarna åt. Den borde vara en bra cirkelbok tror jag.
Saxat ur efterordet:
“Vad som föranlett en nyöversättning handlar här både om små detaljer och mer övergripande frågor. Språket i Väggen är på många sätt mycket jordnära. Haushofer beskriver de vardagliga sysslorna och kvinnans nya miljö med en enkelhet och en närhet som samtidigt är poetisk. Det är just det vackra i enkelheten som nu har eftersträvats, att komma riktigt nära det som skönheten i det alldagliga erbjuder, utan att krångla till det.
Författaren väljer att berätta sin historia som en redogörelse. Det är kvinnans berättelse om den tid som gått i bergen, och den kommer i ett flöde utan indelning i kapitel. Den nya översättningen följer, till skillnad från den tidigare, den styckesindelning som originalet har eftersom jag är övertygad om att författaren har haft en tanke med det. Och genom detta flöde – som accentueras av att romanen saknar kapitelindelning – skapas en klaustrofobisk stämning, en instängdhet utan anvisade andrum.
Väggen är skriven av en kvinna och nu har den också fått en svensk språkdräkt av en kvinna. Och det är min förhoppning att romanen på så sätt har vunnit ytterligare dimensioner. Doris Lessing har sagt att Väggen är ”en underbar roman.” Och menar dessutom: ”Det är inte ofta man kan säga att denna bok skulle bara en kvinna kunna ha skrivit. Men kvinnor i synnerhet kommer att förstå hjältinnans kärleksfulla hängivenhet inför detaljerna i skapandet av och omsorgen om livet, att varje dag känns som en seger över allt det som vill rasera och förstöra.”