I dag har Sveriges Författarfond styrelsemöte. Det är nu vi – efter grundlig beredning – beslutar om vilka som ska få vårens stipendier. Snart – kanske redan i morgon – kommer 811 författare att få brev med besked. En del kommer att bli glada, andra besvikna.
Vi bedömer främst böckernas litterära kvalitet, men det kan finnas flera andra orsaker till ett avslag – t ex skattetekniska skäl, för hög inkomst, att författaren inte har kommit ut med någon ny bok senaste stipendiet – eller att vi tycker att författaren står på tur för ett längre stipendium, men inte kunde få det just den här gången.
Vi har tystnadplikt inom fonden, ibland tycker jag att det är frustrerande, jag skulle vilja tala om för en del av dem som får avslag att de inte ska tro att det handlar om att de inte är tillräckligt bra, utan att det har andra orsaker.
Det enda vi kan göra är att uppmana alla att söka på nytt – och att söka allt som går.
När en bok lånas till bibliotek går 85 öre (60%) till upphovsmannen, 42,5 öre till stipendier (40%). De här pengarna är alltså inga bidrag, det är ersättningar för vår upphovsrätt, men de har också en kulturpolitisk dimension – de skapar ekonomiska villkor som gör att författarna kan försörja sig och därmed att den svenska litteraturen kan leva vidare med lika stor bredd som i dag.
Systemet är solidariskt, de som lånas mycket stödjer dem som lånas mindre. Det kan ofta fungera som en utjämning mellan olika skeden i en författares karriär – som debutant tjänar du lite och får stipendier, sedan kanske du får ett genombrott och betalar så att säga tillbaka till fonden, efter ett tag kanske du lånas mindre igen och behöver nya stipendier för att klara dig.