De närmaste två veckorna kommer jag och Mikael Weiss gästblogga här på Bokcirklar.se. Vi kommer att blogga om bibliotek, böcker, läsning och sånt. Jag älskar att läsa, jag älskar böcker och jag älskar bibliotek. (Jag älskar för övrigt även Mikael Weiss).

Jag jobbar som bibliotekarie på Pedagogiska biblioteket, som är en del av Göteborgs universitetsbibliotek. Till vårt bibliotek kommer bland annat blivande lärare, förskollärare och speciallärare. Jag jobbar med det vi kallar för Lässervice. Det betyder att jag hjälper studenter som har någon form av läsnedsättning, det kan vara dyslexi, synnedsättning eller koncentrationssvårigheter, att få kurslitteraturen i en form som studenten kan läsa. Det innebär bland annat att jag hjälper studenter att få tillgång till talböcker och omvandlar den text de har till en form som de kan läsa, vanligast är ljud som de kan lyssna på. Vi har också en massa olika stödprogram för datorer som jag visar studenterna hur de kan använda.

Många av de studenter som jag om mina andra kollegor som jobbar med Lässervicen träffar har kämpat sig igenom skolan utan att få så mycket stöd och hjälp. De blir ofta överväldigade när de inser vilka resurser som finns för dem. Det känns så fint att få hjälpa dem att underlätta studierna.

Och det är liksom detta som jag älskar med bibliotek, att bibliotek ger människor stöd och hjälp till nya riktningar i livet. Jag lyssnade en gång när Berlins stadsbibliotekarie föreläste om sitt bibliotek. Hon menade att människor använder biblioteket när de är i brytpunkter i livet. Det kan vara studier, när man ska skaffa barn, när man har fått barn, vid skilsmässor, när man är nyanländ i ett främmande land, när en anhörig dör eller när man går igenom en livskris. Då vänder man sig till biblioteket för att finna information som kan hjälpa en vidare. Är det inte häftigt ändå att jobba på ett sådant ställe som biblioteken är – dit människor söker sig för att finna svar på så många olika sorters frågor?