Definitionen på en klyscha är enligt SAOL ”nött slagord”. ”Språkligt uttryck som har använts så mycket att det slitits ut och endast används av slentrian eller vana.” enligt Wiktionary. Här kommer en typisk klyscha: tiden går fort när man har trevligt.
Och trevligt har jag haft under mina två veckor som gästbloggare här. Men – och nu kommer ännu ett par klyschor – underbart är kort. Dags att lämna över stafettpinnen till någon annan.
Gabriel i min roman Croissants till frukost är en man som gärna strör klyschor omkring sig. Någon läsare kan då få för sig att det är jag, författaren, som gör det men nej, jag skyller helt och hållet på Gabriel. Det är sådan han är och talar och det gjorde han redan i Solviken. Han är inte ensam om att överanvända slitna uttryck – enligt en artikel i Språktidningen blir flytet när vi kommunicerar sämre utan dem. Intressant läsning!
Gabriel gillar alltså att slänga sig med fraser som ”Lök på laxen”, och när Cecilia vid något tillfälle ska beskriva honom är det ingen slump att hon tar till klyschorna ”Kalv på grönbete” och ”Stolt som en tupp”. Jag funderade en hel del på om jag skulle använda mig av andra uttryck, hitta på egna blivande klyschor, men beslutade mig alltså för att inte göra det. De gamla funkar ju …
Som sagt – dags att tänka på refrängen. Om ni inte trivts med mig eller gillat det jag skrivit, är det inte er som det är fel på – det är mig. Men det gäller att tänka positivt. Den här gången hade jag inte marginalerna med mig men jag tar en match i taget. Man får liksom ta det onda med det goda och inse att det som inte dödar härdar.
Typ så.
Hej då och kram!
:)