I mitt förra inlägg föreslog jag To My Immortal Beloved som en alternativ dedikation, men nu har jag tyvärr gjort lite mer efterforskningar och måste avråda ifrån det.
Immortal Beloved är ju som många vet Beethovens hemliga kärlek. Det gjordes också en film med samma titel, som till stora delar är påhittad och som förordar Beethovens svägerska Johanna von Beethoven som kvinnan bakom brevet.
I verkligheten lutar forskarna åt att det odaterade brevet, adresserat till my Immortal Beloved, skrevs antingen åt Antonie Brentano eller Josephine Brunsvik.
Brevet är skrivet på tio små sidor och börjar: My angel, my everything, my very self. Det innehåller också den fantastiska meningen: ”Only you forget too easily, that I must live for myself and for you as well.”
I övrigt tycker jag att brevet är rätt förvirrande. Beethoven ägnar flera meningar åt att klaga på sin resa och vid flera tillfällen använder han sig av upprepade utropstecken, en av få dödssynder som finns kvar inom det svenska språket.
Jag borde ha nöjt mig med öppningsreplikerna. Jag undrar om jag hade blivit rörd av ett sådant brev, som inleddes så starkt, och se urartade i ett: ” arrange [it] that I can live with you, what a life!!!! as it is!!!! without you – Pursued by the goodness of mankind here and there, the goodness that I wish to deserve as little as I deserve it. – Man’s humility towards man – this pains me – and when I consider myself in relation to the universe, what am I and what is the man who is called the greatest?”
Vilket osökt får mig att tänka på Elizabeth Bennet: “I wonder who first discovered the efficacy of poetry in driving away love!”