Andrés Barba är en av de absolut bästa nutida spanskspråkiga författarna jag vet. Allt jag läst av honom hittills har varit av finaste kvalitet. Hans språk är sprött och vackert, brutalt och naket. Berättelserna likaså, och alltid drabbande. På svenska finns romanen Augusti, oktober och novellen Efter oss syndafloden, som jag själv haft glädjen att översätta. För den som läser på spanska vill jag även rekommendera debutboken La hermana de Katia (Katias syster) och Las manos pequeñas (De små händerna).
I Augusti, oktober får vi följa fjortonårige Tomás, dels under semestern i södra Spanien, dels under hösten tillbaka i huvudstaden. Uppdelningen är före och efter en traumatisk upplevelse.
Liksom Vesaas med Isslottet fångar Barba pubertetens märkliga omvandling, men i ett senare skede. Tomás utforskande är mycket råare, med skrämmande och lockande våld och sexualitet.
Istället för att som vanligt umgås med de välbärgade stadsbarnen på segelklubben väljer han denna sommar att söka sig till ungdomarna från den ruffigare sidan av byn. Här speglas också skillnader i levnadsvillkor. De här ungdomarna har redan ett aktivt sexliv, de stjäl självsäkert i butikerna och har ett grovt språk. Med dem upptäcker Tomás en ny värld och testar gränser och olika förhållningssätt till sin omgivning. För första gången väljer han själv sitt liv och vem han vill vara, och börjar utforska världen utanför tryggheten.
Vi får vara mycket nära Tomás, hans känslor och tankar, men det inte är ett förskönande porträtt. Vi får också se hur barnslig, feg och fåfäng han är, vilket gör honom mänsklig. Något som Barba själv har tagit upp i diskussioner om boken är att det onda kan vara mänskligt, att också det som verkar monstruöst och är totalt förkastligt kan vara del av människan.
Det som jag faller för mest hos Augusti, oktober är, som oftast, det poetiska, välkomponerade språket, som samtidigt är klart och lätt att följa.
Novellen ”Efter oss syndafloden” är en bonus, en liten skatt i sig. Den handlar om en porrstjärna som efter att ha opererat alla tänkbara delar av sin kropp blir besatt av att fullfärdiga den med ett horn i pannan. Det är en delirisk, sugande, poetisk och brutal berättelse.
Andrés Barba, som också är en mycket varm och sympatisk person, är född 1975 i Madrid och numera bosatt i Buenos Aires.
