Dans har mycket att ge litteraturälskaren.
Det uppenbara: att resa sig ur den stilla skrivstolen eller läsfåtöljen och väcka liv i kroppen. Men inte bara för att ge den rörelse, utan just liv, lek, kreativitet. Det smittar av sig i tanken.
Dans är att överraska, att på ett lustfyllt sätt ge sig ut i det okända och se nya möjligheter.
Dans är skratt, från skrivandets allvar.
Tystnaden från böckernas värld avbryts av musik, luften invaderas av instrument och röster, och vi får liv utifrån, inte bara inifrån.
I dansen kan man hitta inspiration till berättelser. En koreografi eller improvisation innehåller dramatik och kan ha en spännande disposition med uppladdning, oro/förväntan, explosion, final.
Under en pardans med slutna ögon kan man få vara med om oväntade intriger, ett helt livsöde: ett möte som växlar mellan vrede, längtan, ömhet, försoning… och när låten är slut är det som när lamporna tänds i biosalongen. Berättelsen är färdig och man går vidare. Också de känslorna kan man ta vara i skrivandet.
Men det är inte bara på fantasinivå dramatiken finns i dansens värld. I träningslokalen eller på dansgolvet uppstår sociala relationer, om än ordlösa. Beundran, avund, rivalitet, hierarki, triumf, hjälpsamhet, värme, gemenskap. Man får en ny identitet, intar nya roller – vem uttrycker jag i den här dansen? Vilka känslor uppstår i mig?
Att börja, sluta eller avbryta dagen med en dans är bland det bästa man kan göra. Kroppen talar till sinnet, berättar hur helheten mår. Att låta armar, ben, fingrar, rygg, knän och mage fritt bestämma rörelser rensar sinnet och gör en ren, uppfylld och fri, redo att sätta sig ner stilla och tyst och möta ordens värld.
Dansanta boktips:
Nödvändigheten i att dansa av Kerstin Thorvall
Tangoexperimentet av Maria Törnqvist
Pardans av Birgitta Holm