För några veckor sedan skrev Lisa Bjärbo ett inlägg här på Bokcirklar, där hon frågade sig varför författare är så snåla med att rekommendera andras böcker.
Ibland är det nog just snålhet det handlar om. Förutom att skriva böcker känner man som författare en viss press att marknadsföra sig, och ofta blir det genom att basunera ut sin egen storhet i olika sociala medier. Det är lätt hänt att bra böcker, som kanske rentav (ve och fasa!) är bättre än ens egna, bara ses som hot och konkurrenter. Då börjar man förbigå dem med tystnad.
Men ofta finns det en enklare förklaring. Många författare läser helt enkelt inte särskilt mycket, och om de hinner läsa tycker de inte att de har tid att skriva om det. Det stora flertalet författare jobbar heltid. En stor del av dem har förstås familj, kanske några vänner de vill umgås med. Ovanpå det ska man skriva böcker och, som sagt, ha tid att marknadsföra dem. Jag är tjänstledig åtta timmar per vecka för att kunna skriva, men just den här veckan, när jag ska göra ett författarbesök i Västervik på onsdagkvällen, kommer all min tjänstledighet att gå åt till det. Jag får försöka skriva på nätterna i stället.
Fast ändå … lite konstigt är det. Ärligt talat tycker jag att man borde läsa om man vill skriva böcker. Inte ens en vecka som den här slutar jag att läsa, för det kan jag göra även när jag inte har ro till att skriva (i sängen och på väg till jobbet, till exempel), och jag vill inte låta bli. Om man inte älskar böcker, varför vill man då skriva dem? För att tjäna pengar (plats för skratt)? För att bli kändis!? Det är trist att det är just böckerna som en del författare väljer bort.
Och jag blir oerhört provocerad av författare som stolt deklarerar att de inte läser andras böcker. Ibland med någon kokett formulering om att de inte “vill påverkas av andra” eller liknande. Deras gudagivna genialitet får inte befläckas av andras ord; vi lyckliga läsare ska få dricka deras ambrosia oblandad. Herregud vilket dravel! Hur begåvad man än är så blir man bättre ju mer man läser, och om ens personlighet blir suddig i kanterna när man läser andras böcker, då hade man nog inte så mycket av den varan från början.
Jag har försökt läsa ett par böcker av författare som hatar böcker, och ingen av dem har varit värd att läsa klart. En författarkompis har som princip att aldrig läsa sådana författare – jag tror jag ska följa hennes exempel i framtiden.
Thomas Eriksson, som gör mig sällskap till Västervik i kväll, är ett exempel på motsatsen. Han älskar böcker, läser massor, och har samtliga Stephen Kings romaner i bokhyllan. Det är nog bland annat därför han är så bra på att skriva thrillers.
Hej Manne! Roligt att du har kommit igång med bloggandet. Jag håller med dig, det låter jättekonstigt att stoltsera med att inte läsa som författare. Andra sidan av myntet är väl prestationsångesten som säkert alla som nånsin försökt skriva några rader känt. Att när man läser mycket och försöker skriva själv inser hur svårt det är! Men vägen borde kanske inte vara att då sluta läsa, utan försöka skriva bättre, hitta sin röst osv… Varmt välkommen till bokcirklar.se!
Tack!
Jag tror man måste våga utsätta sig för andras texter, även om man ibland kan bli förkrossad över hur bra ens favoriter är.
Hej.
Intressant, Manne.
Inte klokt. Att aldrig läsa andras böcker: så idiotiskt.
Det måste var en besynnerlig självbild man då har av sig själv. Förvisso ska man inte JÄMFÖRA sig själv med andra…Alla har vi olika erfarenheter, olika uppväxtmiljöer etc. Men ÄNDÅ.
I tonåren och i ungdomen brevväxlade jag med Bengt Anderberg (bosatt på Bornholm). Han brukade uttrycka sig sålunda:
Läs, läs, läs!!!
:-)
Vänligen Mohikanen.
Jag instämmer med Anderberg. :-) Men för att göra det lättare för lata författare att komma igång med läsandet tänker jag tipsa om några korta romaner snart.
Jag tänker att det kan vara väldigt stor skillnad i hur man upplever sitt skrivande och i upplevelsen av att läsa.
Jag har alltid skrivit, och kan inte riktigt förklara varför. Det finns ett behov för det bara, och det är nog ett sätt att få vara i nuet. Som med allt annat kreativt. I ett flow.
Men jag kan aldrig hänge mig fullt ut i mitt läsande. Jag gillar inte att försvinna in i en berättelse som vrider och vänder på min sinnesstämning.
Det finns en mängd olika anledningar till skrivande. Att författare ska ha en stor aptit på böcker tycker jag är en förlegad och elitistisk hållning till ett skapande och fritt yrke.