Så det fanns en berättelse och det blev en bok. Men måste berättelser alls ta sig formen av litteratur?
En och samma historia kan berättas på så många skilda sätt. I teatern är orden exempelvis placerade i munnar och mimik. Det är långt ifrån skriftens okroppsliga form, ändå kan exakt samma scener gestaltas. Eller så kan berättelsen vara musikalisk, som i Rupert Holmes rara ”Escape” eller Tracy Chapmans hjärtskärande ”Behind the wall”. Den kan komma i form av en sägen, när historien går som via en visklek över generationer. Den kan rimmas, rappas, diktas och målas fram, ta formen av seriestrippar, följetonger och filmatiseringar. Så låt oss för all del skriva, vi som knäar inför ord, men inte glömma alla andra sätt de kan få utlopp på. Förlag, finansiärer och formregler oberoende.
Idag fick jag vara med om att, ihop med tjugo tusen andra, berätta en historia. Jag, min syster och våra vänner i musikföreningen Rrriot Samba spelade trummor för ett rågat Kärrtorp Centrum, i protest mot förra veckans rasistiska attacker där. I en stund som den fanns inga andra berättelser.
www.nattsagor.se