Profilfoto
2013-12-18

När det är som roligast att skriva känns det som en harmoni mellan fart och styrning. Med ena handen kopplar man ihop bokstäverna till ord, med den andra manövrerar man raderna, och i samspelet uppstår kapitlen. Ibland är det svårt. Balansen mellan otydlighet och övertydlighet är som två väglinjer att försöka ligga stadigt emellan.

nattsagor för sömnlösa Min bok fick namnet “Nattsagor för sömnlösa”, historien om fyra stockholmska tjugoåringar som drivs åt kolliderande håll av varsin stark längtan. Det var en rolig bok att skriva. Jag skrattade åt mina otydligheter, försökte konkretisera och hittar dem ändå. Jag skrattade åt mina övertydligheter, försökte abstrahera och hittar även dem. Men – på samma sätt som jag njuter när jag lyckas hantera bilen här på körskolan där jag just nu bor – njöt jag också av de stunder då det faktiskt gick. När jag förstod vad jag själv menade. Inte för att jag tänkt det, men för att jag hade skrivit det. Jag njöt av att förklara, fördunkla, försvenska och förvandla. Att förhandla med mig själv och mina karaktärer, att låta olika röster komma till tals. Jag njöt av att hitta på, inte bara beteenden, handlingar och scener, utan också ord och formuleringar. Egentligen kan jag inte komma på en enda sak som likt skrivande ger mig samma goda, livgivande känsla.

Det skulle vara hjulen mot vägen och solnedgången bortom träden, då. Eller att slutligen känna bokens tyngd i handflatan, oemotsägligt befintlig.

 

www.nattsagor.se