Vårt lilla skötebarn! En liten pärla bland alla litterära evenemang. Ingen annanstans än i Dalsland. Inte i något annat nordiskt land. Unik.

Men tydligen fullständigt ointressant för finansiärer med nordiska förtecken. Jag blir så besviken.
Jo jag vet att vi fått pengar från t ex Nordiska Kulturfonden. I tre år. Men hur i hela friden tror de man ska kunna försörja sig själv som en liten baby? Det tar flera år att etablera
en innovation som Nordiska Novelldagen. Ska man vara riktigt krass kan man ju säga att de finansiärer som inte ger bidrag mer än i tre år egentligen kastar bort pengarna?
I varje fall när det gäller publika projekt. Första året kommer inte så många, andra året kommer det fler och tredje året skulle arrangören behöva fullt hus!

Vi som arrangerar litterära evenemang har väldigt stora krav på oss. Vi ska göra program och aktiviteter som passar ALLA. Barn, ungdomar, män, kvinnor och alla personer med olika handikapp och med olika etnisk bakgrund. Det här året har det kommit att handla mycket om att få fler män att intressera sig för att läsa. Plus barn o ungdomar förstås. Det är helt OK att jobba på det och försöka anpassa vilka författare som vi ska bjuda in och för barnen, vilka kringarrangemang vi ska anordna. Men hur vi än ansträngt oss så är det kvinnorna som dominerar bland publiken.
Nu är det inte så att vi ”straffas” för att vi inte lyckas med att få männen att komma, men vi får synpunkter. Och då undrar jag lite: är det verkligen en arrangör av litterära evenemang som ska ta ansvar för att männen läser? Ibland när man ser små glimtar av publiken i Kulturnytt eller Babel osv, ser man inte heller till så många män.
Vad gör SVT för att förändra den bilden och hur ser det ut i sofforna hemma? Är det kvinnor eller män som följer litteraturprogrammen?

Det är mycket man ska tänka på utöver den stora glädjen i att bjuda in fina novellister och författare. Författarna ska ha rätt dragningskraft också.

Men det var Nordiska Novelldagen jag skulle berätta om.
Det har blivit en dag med 100 % uppmärksamhet från vår publik. Och vilken kunnig publik vi har! Dessutom har det blivit en uppskattad möjlighet för nordens novellister att träffa varandra. Vi har inte alla nordiska länder med varje gång, men vi försöker ha 4-5 länder inklusive Sverige. Vi har lagt upp programmet i tre block med tre novellister i varje och växlar mellan länder och språk. Och det är lika spännande varje år att uppleva denna mix och denna koncentration. Vi har hittills förlagt Nordiska Novelldagen (NN) till natursköna platser på våren eller försommaren. NN har mycket mer närkontakt mellan publik och författare. Folk blir alltid väldigt involverade i texterna och har nära till skratt och tårar. Det faktum att alla novellerna läses på något nordiskt språk eller helt enkelt på skandinaviska gör att det uppstår en underbar samhörighet. Jag minns särskilt en gång när vi hade Einar Mar Gudmundsson på scenen. Han läste sin novell på sin sjungande skandinaviska, men så växlade han i korta stycken och läste på isländska. Och publiken märkte det inte!!! Dom skrattade s a s på rätt ställe och förstod!
Jag tror jag grät den gången och tyckte jag upplevt något stort.
Det här året hade vi en debutant som kommer att bli en mycket berömd författare. Hoppas och tror jag. Stina Stoor från Karasjok i norska Sapmi (Sameland). Stina är en utvandrad svensk västerbottning och har ett språk och en dialekt som knockar oss.
Tips: Läs Novellix lilla novell Odjura. Den är oemotståndlig.
Jag skulle kunna skriva en lång lista på alla dessa underbara författare som kommit till NN.

Nu vet vi inte om vi har möjlighet att anordna NN i vår. Vi lyfter på alla stenar som finns för att försöka hitta villiga pengar. Det kostar att ta hit författare från så långväga platser som t ex Färöarna. Men det är värt varenda peng! Hör ni det Kulturrådet, Västra Götalands Kulturnämnd, Nordiska Kulturfonden, kommuner och sponsorer!