I många år bodde jag i Västerdalarna. Min senaste roman (den kom ut 2012), Den tjugotredje dikten, utspelas i Västerdalälvens dalgång, i ett mycket säreget samhälle, en gång centrum för skinnindustrin i Sverige. I en bisats nämns i boken att byns bokhandlare brann inne. Det är faktiskt sant. Han var min vän i över 40 år, och för något år sedan brann han upp – tillsammans med sina jazzskivor, instrument och mängder av böcker. Men han hade en bokhandel som var unik på många sätt. Han skickade sällan tillbaka returer, böckerna hamnade istället i ett ständigt växande lagerrum, där man kunde finna fem, tio, tjugo år gamla böcker som man inte kunde hitta någon annanstans. varje år fyllde han på med nytt och det som stod där tidigare åkte längre och längre upp på hyllorna. Jag fick en gång besök av en lärare från Roskilde Universitets Centrum i Danmark. När han kom in i förrådet fick han på översta hyllan syn på två böcker han borde ha skaffat femton år tidigare och utbrast att de var omöjliga att få tag på. Han fick hämta pallen för att nå upp. Och jag visste vad som nu skulle ske. När han skulle betala dem såg han vad de kostade: “Har du hämtat pallen får du boken“! Översta hyllans böcker – som krävde köparens aktiva engagemang – var gratis. Finns sådana bokhandlare idag?
Från min egen blogg (http://steweclaeson.blogspot.com) vill jag i detta sammanhang citera några rader, och jag hänvisar samtidigt till gårdagens löfte att säga något om Eckersteins bokhandel: ‘När jag växte upp hade vi mycket få böcker hemma. Men böcker var tidigt det jag uppfattade som viktigast i livet. Jag sparade och köpte böcker när jag kunde, men var fattig student. På gamla Eckersteins i Göteborg var jag en flitig gäst, men mindre flitig kund, av självklara skäl. När Faber & Faber gav ut T. S. Eliots Collected Poems i ett vackert ljusblått linneband, hade jag många gånger stått där och fingrat på det, gång efter gång. Den boken skulle kosta lika mycket som månadshyran på min studentlägenhet och jag satte tillbaka den. Tills bokhandlaren som jag alltid pratade med kom fram till mig och frågade om jag tänkte bestämma mig. Jag skakade på huvudet. Den var för dyr för min ekonomi – mitt bibliotek växte med hjälp av antikvariaten och billiga pocketböcker. Han nickade, tog ut det vackra bandet och såg på det. Och plötsligt tappade han boken i golvet. Jag minns hur skräckslagen jag blev, han böjde sig, tog upp den, såg på den, ingenting hade hänt. Sedan sa han, bekymrat: ‘Ja en så misshandlad bok kan jag bara ta en krona för.‘ Och följde mig till kassan. – Jag tog ned den för en stund sedan. I blyerts står priset 31:90. Den har fortfarande en vacker blå pärm, den ser nästan oläst ut, tills jag öppnar och ser mina millioner kommentarer i marginalerna. Jag har haft den framme i snart femtio år. Så rätt han hade – bokhandlaren.”
Finns sådana bokhandlare idag?