Den här bilden har översättarna i Författarförbundet fått av Sven Nordqvist (ni vet, han som har gjort Pettson & Findus mm mm!).
Den säger allt! “Vem har skrivit den här vackra texten?” frågar läsaren till vänster. “Det har jag!”, säger författaren. Och översättaren vid laptopen säger detsamma: “Det har jag!” Och båda har rätt.
Nästan alla översättare jag känner har fått de här frågorna: Men då måste du väl kunna språket väldigt bra? Är det inte svårt? Hur lång tid tar det?
Självklart måste översättaren kunna källspråket (det han/hon översätter från) väldigt bra. Det är det roliga. Men framför allt måste man kunna det språk man översätter till (målspråket). Man måste ha ett eget inre språk, en stark stilkänsla, och tro sig veta hur författaren skulle vilja att det ska bli.
Om det är svårt? Javisst, det svåraste är att känna in och välja det som är “rätt”. Ibland betyder det att man måste våga skriva sånt som aldrig har blivit sagt på målspråket! Och det är härligt. Mitt i det svåra kan man sitta i timtal och glömma tid och rum!
Tar det lång tid? Ja, det tar lång tid. Med översättningsprogram som Google Translate kan man få ett hum om vad saker och ting betyder, men en färdig översättning ska, som jag ser det, vara som skriven direkt på målspråket. “En en bär bär” betyder nånting på svenska, men en sån mening klarar (än så länge!) inget översättningsprogram att göra begriplig på ett annat språk. Hundra boksidor i månaden är vad man kan klara av att översätta om man jobbar hårt, men om det är knivig text (säregen stil, konstiga ord som måste uppfinnas!) kan det ta betydligt längre.
Efter mina år i bokcirkel (ska berätta mer om den!) vet jag att läsaren är otroligt känslig för vad som är en bra och en sämre översättning. Om översättaren klantar sig, gör nåt dumt fel eller missar en viktig fackterm (skriver pingpong istället för pingis, tornsvala istället för tornseglare eller nåt annat som läsaren vet är fel), kan det vara kört. Läsaren har tappat förtroendet. Därför är det oavbrutet spännande att översätta – jag vill hela tiden att du som läsare ska vara med och tro på att du läser precis det som författaren vill ha sagt!