Idag har jag varit med vid lanseringen av Ioana Nicolaies bok Himlen i magen (i min översättning), en prosalyrisk berättelse om en första graviditet, utgiven på det lilla bokförlaget 10TAL BOK.
Ioana Nicolaes bok Himlen i magen — en titel där “himlen” syftar på “stjärnhimlen” — är en prosalyrisk dagbok över en första graviditet. Diktjaget är en tjugofemåring i millennieskiftets Bukarest. I djärvt egensinniga bilder noterar hon kroppens förändringar, fostrets tillväxt och sin egen välgrundade oro för komplikationer, jämsides med minnen från sin barndom och uppväxt som dotter till en tolvbarnsmor på landet. Ekon från Ceausescutidens abortförbud och “tvångsgraviditeter”, röster och erfarenheter från andra kvinnor med andra graviditetsöden ger social skärpa och dramatisk nerv åt denna originella och förtätade skildring på ett evigt tema.
Ioana Nicolae, född 1974, är förutom prosaförfattare och lyriker också akademiker, lärare och redaktör. Himlen i magen, som utkom 2005, blev hennes tredje bok och kom att bli en litterär milstolpe, i kraft av både sin stil och sitt ämne. I Rumänien är kvinnliga författare inte lika osynliga som i Ungern – men att slå igenom i den kompakta manskulturen med en autofiktiv bok som denna kräver mod och originalitet. När den återutgavs 2010 skrev landets främste yngre kritiker, Paul Cernat: “Unikt för Ioana Nicolae är att hon omger det kärvt biografiska med en aura av ömhet, nästan ett sagoskimmer av bilder och känslor. Resultatet blir en märklig, nyskapande poetisk monografi över en gravid kvinna. På ett ställe sitter berättaren i ett väntrum och konstaterar: ‘Det känns förstås som om jag bär mask bland dessa kvinnor. Jag drar in luft i bröstet och rättar in mig i ledet.’ Men Himlen i magen är ingen bok som rättar in sig i ledet. Ett verk av det här slaget – på en sådan poetisk nivå – saknar motstycke i rumänsk litteratur.”