God söndagseftermiddag alla bokcirkellovers!
Idag tänkte jag som lovat ta upp en annan av de gamla mästarna från perioden runt förra sekelskiftet: Edmund Dulac.
I likhet med Arthur Rackham, som jag tog upp förra gången, var (och är) han en internationellt känd illustratör som i Sverige har hamnat lite i skuggan av John Bauer. Vilket är synd för han är rent ut sagt förbannat bra. Han har en väldigt sirlig, skolad stil, som kan föra tankarna både till Muchas Art Noveau och Prerafaeliter som t.ex Waterhouse, utan att för den skull tappa den charm och humor som återfinns hos Rackham och Bauer (även om han ofta känns en gnutta pretentiösare – han är ju trots allt fransman).
Emund Dulac (född Edmond Dulac, 22a oktober 1882 – 25e maj 1953) var en illustratör och målare som under första delen av sin karriär arbetade mycket med barnböcker och sagosamlingar men som, när efterfrågan på den sortens rikt illustrerade praktverk försvann i samband med första världskriget, gick över till att illustrera tidningar samt designa frimärken och sedlar. Han föddes i Toulouse i Frankrike men var främst verksam i England och blev även brittisk medborgare 1912.
Han var livet igenom en otroligt produktiv konstnär, men den period som kanske är intressantast – i alla fall för mig – är hans ”gyllene era” från flytten till London 1904 fram till och med första världskriget, då han producerade en mängd rikt illustrerade böcker och sagosamlingar.
”Tusen och en natt”, ”Jane Eyre”, Shakespears ”Stormen”, ”Törnrosa och andra sagor”, Grekisk mytologi i samlingen ”Tanglewood tales” och H C Andersens samlade verk för att bara nämna några.
Senare i livet arbetade som sagt mest med tidningar och och frimärken och dog i en hjärtattack 1953, precis efter att ha färdigställt ett specialfrimärke som firade drottning Elizabeths kröning.
Är man intresserad av hans verk kan jag rekommendera den här fina samlingen från Dover: