Profilbild
2013-05-16

Ibland är det svårt att veta om man ska ogilla eller beundra en författare. Om en bok gör mig upprörd, beror det då på att innehållet speglar författarens egna osympatiska åsikter? Eller på att författaren besitter en sådan berättarteknisk skicklighet att man som läsare blandar ihop författarens och romankaraktärernas åsikter? Extra svårt blir det att avgöra om romanen är skriven i jag-form.

Ett klassiskt exempel på berättarperspektivets betydelse är Vladimir Nabokovs Lolita. Romanens berättare är en medelålders pedofil och den tolvåriga styvdottern Lolita beskrivs genom hans ögon. När man senare har filmatiserat historien påverkas berättarperspektivet och Lolita framställs snarare som en sexuellt utmanande tolvåring, vilket är olyckligt.

Berättarperspektivet är också anledningen till att jag inte riktigt vet hur jag ska ställa mig till Stephen Chboskys Wallflower. Jag skulle utan tvekan säga att det är en bra bok, man blir snabbt engagerad i hur den femtonårige Charlie kämpar med det sociala spelet på high school och trots sin säregna personlighet lyckas hitta vänner som uppskattar honom för den han är. Men synen på sexualitet är allt annat än positiv. Hela berättelsen är full av ungdomar som har sex för att de känner sig tvingade till det snarare än att de känner lust. Som läsare uppfattar jag det som obehagligt, men det är här berättarperspektivet kommer in: är det författarens åsikter och konservativa syn på könsroller jag uppfattar, eller speglar det bara huvudpersonen Charlies känslor? (vilket skulle vara fullt rimligt) Vad tror ni andra som har läst Wallflower?

Wallflower

 

Wallflower är utgiven på Gilla böcker som har gett ut ett flertal nya och nyöversatta romaner under våren 2013. Några av dessa kommer vi att recensera här på bokcirklar.se – först ut är redaktionens Jenny Kihlberg som läst Wallflower.