Profilfoto
2013-01-12

Ebba Witt-Brattströms text om Kerstins Thorvall i dagens DN fick mig att tänka på en text jag skrev för ponton i fjol. Witt-Brattström jämför bland annat kritikermottagandet av Thorvalls Det mest förbjudna med hur Ulf Lundells debutroman Jack togs emot samma år, 1976. Den förstnämnda slog ner som en skandalbomb i pressen, kallades “obehagligt privat” och “äcklig”, medan den senare hyllades som “generationsroman”. Jack innehöll fler explicita sexskildringar, men var skriven av en man och höjdes till skyarna. Förkastligt, naturligtvis.

Att sexskildringarna i Jack inte bara är otaliga och explicita, utan dessutom rätt dåliga och litterärt skrattretande, fick jag erfara förra våren. Då fick jag nämligen i uppdrag av Martina Lowden, pontons eminente chefredaktör, att undersöka könsmetaforerna i Lundells debut, i jakt på en mytomspunnen marsipandolk. Jag tänkte här publicera resultatet av den smått obehagliga ordern, i sin helhet (en text som jag dessutom läste upp i Kulturtidskrifters monter på Bokmässan i höstas, där den rönte sådär lagom med uppmärksamhet):

Tänker att jag måste hitta den och som jag söker, du anar inte. Men det är ett lönlöst uppdrag: jag letar efter den febrilt, utan att finna. Marsipandolken. Ulf Lundells eller Jacks. Den begärsfyllda, den gissningsvis penetrerande, den antagligen oerhört skrattretande. Jag letar efter den i debutromanen som annekterats av mina föräldrars generation. Min jakt i Jack, min skummande blick, intensifieras. Den ska ju finnas där, århundradets svenska könsmetafor. Jag har lånat boken (i smyg) från min mamma. Hon har alla. Sömnen, Kyssen, Saknaden. Men jag vågar inte fråga: ”Maaammaa!? Beskriver Lundell sitt erigerade kön eller jag menar Jacks kön som en marsipandolk i en av alla sprängkåta samlagsskildringar i din ungdoms favoritbok?” Nej. Det går liksom inte. Det rimmar illa med vår relation. Men jag måste hitta den. Jag ska skriva om den. Så är det tänkt.

Jag letar efter marsipandolken. Det är mitt uppdrag. Min skummande blick begär begäret, men det ska vara sexrelaterat. Tänker att det är där den borde dyka upp. I erotiskt laddade passager. Jag är redo. Ge mig samlagsskildringar! Jag har inte tid att läsa hela boken, tänker jag. Och jag ska skriva om sex. Om hur Lundell skriver om sex. Ingången är marsipandolken. Det konkreta exemplet som förhoppningsvis ska befoga ett generaliserande över Lundells författarskap.

Ulf Lundell skriver jag måste få knulla på ett skär nån gång. Ulf Lundell skriver att stjärtar ville spränga sammetsbyxor. Ulf Lundell skriver att händer vågar sig ner i skåror mellan skinkor. Jag fuktar tummen, bläddrar vidare. Ulf Lundell skriver att tungor gjorde kittlande krumelurer på vita halsar som spändes. Ulf Lundell skriver gott. Ulf Lundell skriver som sperma brukar smaka. Ulf Lundell skriver så kåt är jag och kan jag nu inte få knulla med dig? Ulf Lundell skriver att hon påstod sig inte vara frisk. Ulf Lundell skriver jag la mig demonstrativt på golvet och huttrade. Ulf Lundell skriver ”söndagsskoleknull”. Ulf Lundell skriver hon hade rakat sitt kön. Jag läser Jack. Ulf Lundell skriver kåt, kåt och kåt. Ulf Lundell skriver hon var kåt och han var kåt och jag var kåt. Ulf Lundell skriver ollon. Ulf Lundell skriver såg en operationssköterska i sin gröna mundering och blev hänförd och kåt. Ulf Lundell skriver ett helt års bröst och kvinnokön i svart-vitt. Jag bläddrar, jobbar effektivt nu. Mina två ögon har aldrig sett maken till frenesi. Ulf Lundell skriver ett par fingrar i mitt anus. Ulf Lundell skriver dom lesbiska tvillingarna Lena och Lollo. Ulf Lundell skriver en rätt skaplig knullakt. Ulf Lundell skriver den penisformade kaktusen hade blivit smalare. Ulf Lundell skriver det smakade järn. Ulf Lundell skriver och kvinna. Ulf Lundell skriver jag kan inte njuta av det sexuella som jag vill göra. Ulf Lundell skriver jag tänkte fråga om det gått för henne men jag gjorde det aldrig. Ulf Lundell skriver abort. Ulf Lundell skriver jag gick ut, gick hem och onanerade. Ulf Lundell skriver plötsligt stod vi där och kramade varandras könsdelar. Ulf Lundell skriver det kan inte vara normalt att tänka så när man just håller på och ligger med en tjej. Ulf Lundell skriver om nån kärlekssirap. Ulf Lundell skriver frustigt och brunstigt. Ulf Lundell skriver två sexuella huggtänder blev synliga. Ulf Lundell skriver att Jack skriver att plötsligt gled min skrattande kuk in.

Jag skriver att Ulf Lundell skriver det. Och jag vet inte riktigt vad du får ut av det. Det börjar kännas lite tröttsamt nu. Frustrerande. Förnedrande. Hela företaget. Jag lägger bort Jack. Det är hopplöst, dömt på förhand. Jag hittar inte marsipandolken. Den kanske inte existerar bland sidorna. Det kanske är en vandringssägen. Vem vet? Inte för att det hade blivit en utgångspunkt för en bättre text. Inte för att det hade ändrat någons syn på boken eller på Ulf Lundells syn på sex, begär och det motsatta könet, tänker jag sen och tar upp Per Hagmans Cigarett istället. En likgiltig roman närmare min egen generation. Tänker jag.

Per Hagman skriver hennes fasta stjärt. Per Hagman skriver det här trista knullpartyt.

Jag slutar läsa.