I det allra sista av mina gästblogginlägg presenterar jag några romaner som betytt mycket för mig.
Tillrättaläggande av Jonathan Franzén
Det är i mellanrummen och i det mellanmänskliga relationerna som så mycket av våra liv utspelar sig. På ett finstämt, finurligt och relevant sätt skildrar Franzén livet i en familj och relationerna dem emellan.
När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall
Jag hade ganska nyligen fått mitt första barn och ibland längtade jag efter att få bli uppslukad av en bok, få en stund för mig själv och en slags verklighetsflykt. När man skjuter arbetare blev en sådan tillflyktsort och berättelsen om Hilma, Sigfrid och deras livsöde grep verkligen tag i mig.
Den stängda boken av Jette Kaarsbøl
Äktenskapet med Frederik skänker Frederikke frihet, stimulerande samvaro och ekonomiskt oberoende. Utåt sett är de ett lyckligt par, men bakom fasaden döljer sig hemligheter och förbjudna känslor. Frederikke tvingas göra ett val, vilket får avgörande konsekvenser för hennes omgivning – och inte minst för henne själv. Jette Kaarsbøl har även skrivit Din nästas hus, den handlar om nutiden och huvudpersonen är Laus Lindborg, arkitekt och snart fyrtio år. I andras ögon verkar han leva ett spännande ungkarlsliv men inom sig känner han hur tomheten växer. Jag tycker att författaren med ganska små medel lyckas få till en spännande och finurlig berättelse.
Drömfabriken av Maria Hamberg.
I romanen får man följa olika personer som arbetar på en bilfabrik någonstans i Sverige. Deras tankar om livet, arbetet, ledarskapet på fabriken, drömmar och orättvisor är den röda tråden i boken och jag tycker att det här är såväl en fascinerande berättelse som viktig och lärorik. Vi har lämnat industrisamhället bakom oss, vilka kompetenser behöver framtidens arbetsliv? Den här boken ger mig många tankar och insikter. Maria Hamberg har även skrivit Greklandssommar. Arbetet på en industri, en kärlekshistoria och om svårigheterna med att förena arbetsliv och föräldrarollen är teman i boken och gestaltas i bokens kvinnliga huvudperson på ett suveränt sätt.
Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami
Jag gillar att jogga och är nöjd om jag lyckas springa drygt en halvmil. Det som lockar mig och gör att jag ger mig ut i skogen igen och igen är de korta stunderna av flow och känslan av en slags andra andning. I boken beskriver Murakami dessa stunder men också långdistanslöpningen våndor. För långt springer Murakami. Kanske hade jag inte ihärdigt fortsatt att jogga om inte Murakami inspirerat mig?
Förutom att jogga gillar jag att skrota runt på bibliotek och låna högar med medier. Kanske hinner jag inte läsa alla men vad gör väl det om jag hittar några guldkorn att läsa. Förutom ovanstående lista finns det fler böcker som jag uppskattar lite extra men nu tackar jag för mig. Vilka romaner har gjort avtryck hos dig?
Biblioteket i Åkersberga. Foto: C. Bengtsson
Det är alltid svårt att på rak arm nämna några romaner som har gjort avtryck hos en.
Jag tar tre (utan ngn inbördes ordning) : Isslottet av Tarjei Vesaas, Svindlande höjder av Emily Brontë och Det underbara äventyret av Henri Alain.Fournier.
Få…om ens ngn roman…har “tagit” mig så som Isslottet. Det är viktigt att man tolkar romanen på sitt eget sätt. Inte ngn modern tillrättalagd tolkning. Redan som mkt ung älskade jag Svindlande höjder. Så välskriven om med så psykologiskt originella porträtt. Det underbara äventyret är en fransk, estetiskt tilltalande roman. Vacker, vemodig, men ändå kärv. Svårslagen enligt mitt tyckande. Subjektivt, så klart. M v h Mohikanen.
Instämmer att det inte är så lätt men intressant att höra om tre av dina. Blir nyfiken på Isslottet som jag inte tidigare hört talas om.
Tack för dina tips Cecilia! Thorvalls bok läste jag för länge sedan och den lever kvar hos mig också! Om jag ska nämna några fler exempel av alla böcker som gjort intryck kan jag ta Doris Lessings självbiografiska romaner i Martha Questserien och även hennes självbiografi Under huden.
Tack detsamma :)
Många gånger kan romaner lämna stort avtryck trots att de kanske inte är fantastiska och unika, det viktiga är ofta vilket sammanhang de blir lästa i. Är jag som läsare redo, mottaglig? Några böcker som står mig nära (och som jag faktiskt tycker är väldigt bra…) är Narziss och Goldmund av Hermann Hesse, Du sköna nya värld av Aldous Huxley, Den hemliga historien av Donna Tartt och Strändernas svall av Eyvind Johnson. En gemensam nämnare kan vara att jag läste dem innan jag fyllde 20. Men samtliga har blivit omlästa sedan dess. Då vet man att de fortfarande betyder något.
Tack, kloka ord och intressant att höra om ett par böcker som står dig nära :) Jag tror också att sammanhanget och hur man mår/har det själv är viktigare än vad vi kanske tror?
Imre Kertész Mannen utan öde har stannat kvar och kommer att göra så länge, länge. För mänskligheten, värmen och de existentiella frågor den väcker.
Tack :) Blir inspirerad att läsa Kertész