Jag ska erkänna att jag mer än en gång i mitt liv känt mig främmande inför feminister och deras tal om ojämställdhet – jag inbillar mig att jag har förstått deras ärende, och tänkt att ”jaja, men så illa är det väl ändå inte nuförtiden”. I Sverige råder ju jämställdhet på pappret. Men hur ser det egentligen ut i verkligheten?
Frågan belyses på ett briljant sätt i Fanny Ambjörnssons ”Rosa – den farliga färgen”. Rosa får här stå för något mer än bara vilken färg man har på sina kläder – den tar bland annat upp frågor om könsroller och status. Vad säger våra attityder till färgen rosa om vår samtid?
Ambjörnsson vänder och vrider skickligt på perspektivet och visar på hur rosa blir något som likställs med något feminint och ofta mindre värt. De genusmedvetna småbarnsföräldrarna som väljer bort en för tydligt ”feminin” färg som rosa och istället väljer mer ”maskulina” såsom blått. Att det är mer accepterat att vara en pojkig flicka än en flickig pojke, vilket säger något om könens olika ställning.
Boken tar också upp färgen rosa i andra sammanhang – den välbärgade mannen som med sin rosa skjorta signalerar status, eller rosa som ett verktyg i feministers kamp mot ett heteronormativt samhälle där man försöker återerövra rosa och ge den en annan, bredare innebörd. Färgen rosa har många facetter med olika innebörd beroende på vem man möter.
Detta är folkbildning i ordets rätta bemärkelse. Jag uppmanar alla att läsa denna bok, kanske framför allt män (i alla åldrar) som precis som jag inte till fullo har förstått hur den hierarkiska könsordningen i hög grad fortfarande är närvarande. Det är fascinerande att man genom något så enkelt som en färg kan belysa problematiska sociala strukturer. Efter att ha läst boken inser jag att det fortfarande finns mycket att göra på området, framför allt i våra invanda föreställningar om vad som är fint & fult samt hög- respektive lågstatus.
Kika gärna på när Fanny berättar om sin bok i programmet ”En bok, en författare”: http://urplay.se/168166