“1984”, “Du sköna nya värld”, “Kallocain”… det finns ett antal klassiska dystopiska romaner. Jag fascineras av berättelser som utmålar dystra visioner om samhällen där den enskilda människan kontrolleras av staten och demokratin för en extremt tynande tillvaro.
De senaste åren har temat återigen blivit högaktuellt, delvis på grund av Suzanne Collins Hungerspelstrilogi. Jag hade en dystopisk bokvår då jag först läste denna trilogi och sedan ett par äldre romaner inom samma genre, Stephen Kings ”Maratonmarschen” och ”Den flyende mannen”. Dessa visade sig hålla förvånansvärt bra, trots 30 år på nacken.
Både Collins och Kings böcker hör väl mer till avdelningen ” TV-sända tävlingar med livet som insats”. Som fond för dessa tävlingar finns dock även här en förtryckande stat som försöker skrämma medborgare till lydnad och hålla dem i schack.
Dessa berättelser är ju mer än bara underhållning, för det medvetandegör en kritisk hållning till alla inskränkningar av demokrati och mänskliga rättigheter som görs på vår jord idag. Dragna till sin spets fungerar berättelserna som varningar och tankeställare kring vilken sorts samhälle vi vill leva i, både nu och i framtiden.
Vad tycker ni? Är exempelvis ”Hungerspelen”, ”Maratonmarschen” eller för att inte tala om Koushun Takamis ”Battle royale” onödig grotesk underhållning? Eller kan det till och med vara ett verktyg för demokrati och motverka totalitära drag i ett samhälle?
Ni får gärna dela med er om ni har tips på andra läsvärda framtidsskildringar, dystopi som utopi!