Jag jobbar på stadsbiblioteket i Arvika i västra Värmland. Arvika ligger drygt fyra mil från den norska gränsen och i kommunen bor ca. 26 000 invånare, i tätorten runt 15 000. På Arvika Bibliotek kan vi glädja oss åt en positiv trend både vad gäller besökare på biblioteket och utlån av olika medier. Speciellt gäller detta utlån av barn- och ungdomslitteratur, ljudböcker, e-böcker, dvd-filmer och tv-spel.
Vi har de senaste åren medvetet satsat på ett stort och varierat utbud vad gäller våra publika arrangemang. Också här märker vi att besöken och det aktiva deltagandet ökar. De föreläsningar, författarbesök, sagostunder, barnteaterföreställningar, kurser, samtalscirklar, utställningar m.m. som ingår i vår programverksamhet, är nu självklara för många av våra kommuninvånare. Så självklara att en besökare nyligen råkade säga fel och kallade biblioteket för “kulturhus” istället för “bibliotek”!
Även när det gäller de läsecirklar vi ordnar på Arvika Bibliotek har deltagandet ökat den senaste tiden, medan det för bara några år sedan var rätt svalt intresse. För ett halvår sedan gjorde vi en enkät-förfrågan till våra biblioteksbesökare vilken bok, vilket författarskap, tema el. dyl. de ville att vi skulle starta en läsecirkel kring. Förslagen blev många och minst sagt varierade. Föga förvånande föreslogs flera nyutgivna romaner, men även klassiker, kvinnliga afrikanska författare och svenska debutanter fanns som önskemål.
Det enda som var gemensamt för alla förslag vi fick in, var att de alla gällde läsning av romaner. Inga förslag om att läsa och diskutera lyrik eller dramatik. Vi funderade på vilka slags läsecirklar vi själva helst ville starta och driva. Det vore ju spännande med lite nya grepp, eller andra genrer åtminstone, resonerade vi. Strindbergs dramatik kanske? Eller Tranströmers diktning? Båda aktuella på olika sätt.
Att läsa och diskutera biografier i en läsecirkel hade våra kollegor på Hammarö bibliotek testat – och avrått ifrån. De tyckte det var svårt och föga givande. Diskussionerna landade gärna i prat om personer, snarare än om text, gestaltning och berättande, menade de.
Men det var alltså romaner våra biblioteksbesökare på Arvika Bibliotek ville läsa och diskutera. Så romaner fick det bli även denna gång! Dessutom fick vi på Arvika Bibliotek i samma veva ytterligare anledning att ägna oss åt romaner, då vi fick tillfälle att i samarbete med Sveriges Radios kulturredaktion arrangera utdelningen av Sveriges Radios Romanpris. Inför det arrangemanget ville vi givetvis passa på tillfället att läsa och diskutera de till priset nominerade romanerna med våra biblioteksbesökare. Mer om detta i kommande inlägg på denna blogg.
Även här på Bokcirklar.se är diskussioner om romaner i klar dominans. Jag ser att “I lodjurets timma” av PO Enquist varit aktuell, annars hittar jag inga cirklar om dramatik, inga om poesi, inga om biografier.
Är det någon som har erfarenheter av hur det är att hålla eller vara med i läsecirklar om lyrik eller dramatik? Har ni några tips som kan vara bra att ha med sig? Skriv gärna och berätta i kommentarsfältet här nedan!
För till hösten blir det kanske läsecirklar om Tranströmers Sorgegondol eller Strindbergs Drömspel på Arvika Bibliotek. Eller om Kjell Espmarks kommande bok, som innehåller både prosa och dikt, eller om Sara Stridsbergs pjäser, eller Birgitta Lillpers nya diktsamling, eller…
Mikael Johansson
IT-samordnare/Bibliotekarie på Arvika Bibliotek
Här kommer ett boktips om den enastående, modiga samekvinnan Maria Magdalena Mathsdotter, som av många betraktas som samernas egen apostel. Vem var hon och hur såg 1860- talets samhälle ut?
Välkommen att lyssna till Ulrika Kärnborgs samtal med Lilian O. Montmar i “En bok – en författare” i Kunskapskanalen
http://urplay.se/Produkter/174398-En-bok-en-forfattare-Maria-Magdalena-Mathsdotter
Boken är en pendang till “Kolonisterna på hjortronmyrarna”, som belyser nybyggarnas levnadsvillkor, när svaga samhällsgrupper ställs emot varandra.
Med hjälp av historiska dokument synliggör jag Maria Magdalena Mathsdotter. Hon avgav ett löfte på sin tbc-sjuka systers dödsbädd att gå till Karl XV för att grunda skolor i lappmarken . Hon spände på sig skidorna och for den långa vägen till Stockholm. Maria blev känd i stora delar av Europa genom Henri Roehrich, pastorn i Franska Reformerta kyrkan i Stockholm. Han blev så imponerad av denna starka kvinnas övertygelse, att han skrev en bok om henne på franska (finns på svenska under titeln “Lappland och Maria Magdalena Mathsdotter”) och även grundande en 5-öres-förening år 1864 inte bara i Sverige utan i flera europeiska länder för att hjälpa samernas barn. Marias djärvhet och själsstyrka gav praktiska resultat: Fem nya skolor grundades mellan 1865 och 1868. Hon var så framgångsrik att byamännen bestämde sig för att skicka henne en andra gång till huvudstaden. Denna gång för att försöka lösa de problem som uppstått mellan nybyggare och samer. På omvägar lyckades hon även denna gång! Den 3 mars 1871 fastställdes odlingsgränsen i lag för att reglera samernas renskötsel.
I Aftonbladet recenserade Pia Bergström dokumentärromanen om Maria Magdalena Mathsdotter (se bilagor) . Se även följande recensioner:
Västerbottens-Kuriren, Sara Meidell:
http://www.vk.se/657435/bildningsresa-med-samisk-hjaltekvinna#disqus_thread
Tidningen Kulturen, Benny Holmberg:
http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/litteratur/litteraturkritik/11814-litteratur-lilian-o-montmar-maria-magdalena-mathsdotter-kungen-samekvinnan-och-den-franske-pastorn
Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehandas recensent Gregor
Flakierski
http://allehanda.se/mer/kultur/bocker/1.4791965-en-stark-och-beslutsam-kvinna
NSD’s Ingemar Nilsson
http://www.nsd.se/kultur/artikel.aspx?ArticleId=6963318
Vad gäller recensionerna för “Kolonisterna på hjortronmyrarna” se min hemsida:
http://home.swipnet.se/Alerta
Vore det inte intressant även för Er att göra era läsare uppmärksamma på boken och låta dem ta del av en tid i samernas historia?
Med vänlig hälsning
Lilian O. Montmar