Visst är det intressant och konstigt med tvivel! Plötsligt känner man att: va´ f-n! Har det här något värde? Varför ska jag hålla på med det här? Är detta mitt arbete verkligen meningsfullt? Eller: är det verkligen gott med lakritsbåtar??? Ja, jag menar bara att tvivel kan handla om både små och stora saker. Gemensamt – enligt min erfarenhet – är att tvivlet uppkommer plötsligt och överraskande. Kräver omedelbart uppmärksamhet och eftertanke. Bearbetning. (August Strindberg). Sedan behövs att man kommer fram till något om man inte ska bli tokig. Ibland kan det också ta en oväntad vändning (Luke Rheinhart). Som en sak jag grubblat över mer eller mindre, sedan jag fyllde 18 (blev myndig). Det började med att: jag tror inte på A men tycker att B är både spännande, intressant och betydelsefullt. Dock får C styra över hur jag tänker. B – A = C. Så tänker man vidare. Då plötsligt inser man att C fortfarande är rätt. Men helt utesluter B! Istället är det faktiskt A som är grund för allting!!! Formeln blir då typ såhär – om ni hänger med i matematiken – A + C = D i kvadrat.
Just det. Nå. Böckerna. För vad är väl en av de viktigaste saker som kan ändra ens sätt att tänka – om inte läsning av böcker. (Michel Houellebecq). Så är vi då tillbaka vid tvivlet. Plötsligt på torsdag kväll, när jag satt och funderade på om jag skulle bry mig om att åka ner till fredagens bokcirkelträff trots att jag inte ens öppnat boken (Elin Boardy) vi skulle prata om. Tvivel. Är det verkligen någon mening med att sitta och läsa en massa romaner som handlar om relationer, moralfrågor och det ena med det andra? Romanerna är ju bara påhittade berättelser om påhittade händelser som inträffar för påhittade människor. I värsta fall- Fantasy – i påhittade länder i påhittade världar (Terry Pratchett). Vad kan det ge … För det första har vi ju det riktiga livet att studera. (Går jättebra under en cirkelträff). Vidare finns det också en massa riktiga böcker att läsa. Böcker som tar upp livsåskådningsfrågor, moralfrågor (Göran Rosenberg), kulturskillnader (Jenny Diski), ekonomi (Loretta Napoleoni), juridik (ämnen som vilken deckare som helst handlar om) ur ett vetenskapligt perspektiv. Höll då själv på med att läsa en kombinerad biografi och historieskrivning (Andrew Loog Oldham) samt en om livsåskådningsfrågor (Sam Harris). Nog måste väl det vara en överlägset mer givande läsning. Handlar ju om verklighet. Särskilt som dessa böcker många gånger är enormt roliga och underhållande, och innehåller massor av härliga bilder som skulle platsa i vilken som helst roman eller poesi. Så varför gå omvägen över skönhittepålittaraturen egentligen? Bit fast och tugga på något som ger mer motstånd istället. Det finns ju av någon anledning avdelningar i alla folkbibliotek med signaturer från A – V. Utöver jätte-H med underavdelningen Deck (Dominique Sylvain). Klart att man någon gång måste ge sig in i de där stillsamma salarna med dess fina doft av kunskap och visdom (Montaigne). Klart att alla böckerna där finns för att de är viktiga att läsa! Ändå står de där tätt packade. Hoptorkade. År in och år ut. Nä! Nu slutar jag läsa romaner. För att hinna med! Var det t ex verkligen så kul att läsa förra cirkelboken. (Juli Zeh).
Detta var för mig ett mycket överraskande tvivel. Jag som läst kapitelböcker hela mitt liv (C.S. Forester) och byggt hela min yrkesbild på betydelsen av skönlitteraturläsning (Adam Blade). Skulle jag ha slösat bort en massa studietid på att läsa trams (Christina Herrström). Extrakonstigt eftersom jag för bara några veckor sedan hade en liten privatdebatt med en kompis som hävdade det, medan jag försvarade skönandarna (J.M.Le Clézio) som skriver romaner som klickar på lika perfekt som ett schweiziskt urverk (Roger Vailland).
Nåja. Tog inte så lång tid för mig att återkomma till min gamla ståndpunkt. Även romaner är bra för din personliga utveckling (Eyvind Johnson). Inte så svårt. Var nog bara en aning lästrött och då kan man börja lite enklare med en serietidning/grafisk roman att glida igenom. Panga på med brutalitet, mord, strid och våld som man lättare sväljer ner i tintinform (Hugo Pratt). Fast Tintin för vuxna. (Joakim Lindgren). Nä. Jag gillar ju fantasi (Neil Gaiman). Ibland känns hela mitt liv som fantasi (F. Scott Fitzgerald). Så jag fortsätter tro på romanfantasin (konsten) som en nödvändig metod att sätta sig i andras situation även om den är konstruerad. Återigen roligt att läsa (Eva Ibbotson).
Dessutom! Cirklar är bra. Andras entusiasm ger uppmuntran. Ger läslust. Så det är bara att sträcka ut handen och greppa nästa bok. Natten känns ju som verkligt när man läser den (Haruki Murakami).
Bara det att ett tvivel alltid sätter sig. Man undrar lite varifrån det där tvivlet egentligen kom. En gnagande oro finns kvar. Har jag rätt balans? Har jag gjort det rätta med min utmätta tid…
Mats Lind – Bosvedjans bibliotek, Sundsvalls stadsbibliotek