Lättläst

De två senaste åren har jag jobbat mycket med LL-förlagets böcker, bl.a. har vi på mitt bibliotek en läsecirkel ”På lätt svenska” för personer med annat modersmål än svenska. Mitt intresse för lättlästa böcker började för länge sedan när min nu vuxne son visade sig ha dyslexi. LL-förlagets utgivning är värdefull för många grupper i vårt samhälle och jag dristar mig till att påstå att den är oersättlig åtminstone för en grupp människor, nämligen de som håller på att lära sig svenska och de är många. Nivågrupperingen lätt – lättare – lättast hjälper läsarna att välja rätt efter vars och ens förmåga. Kvaliteten på LL-förlagets böcker är som vilken annan bokutgivning som helst. Man hittar riktigt, riktigt bra böcker och andra helt acceptabla. Många goda författare skriver direkt på lättläst svenska. En av dem är Elsie Johansson (Guldmannen, 1995 och Oss skrämmer dom inte, 2012). En annan duktig LL-författare är Cecilia Davidsson som verkligen har lärt sig konsten att skriva god litteratur på lätt svenska (Kafé Löftet, 2006; I huvudet på Sigrid, 2010). Cecilia Davidsson är också duktig att återberätta litteratur på lätt svenska. Det tycker jag är nästan mera imponerande än att skriva direkt på lätt svenska. Det är främst klassiker som återberättas och det är en stor konst. Jag är full av beundran för de rasande skickliga tolkningarna. Vem som helst kan med behållning läsa t.ex. Dostojevskijs Brott och straff (2009), eller Dickens Lysande utsikter (2011), eller Kertészs Mannen utan öde (2003). Alla tre är mästerligt återberättade av Johan Werkmäster. Ibland kan jag tycka att en bok vinner på att återberättas. Jag upplevde att boken om hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann blev lite tjatig i längden, men när jag läste LL-versionen, återberättad av Cecilia Davidsson, kändes den riktigt rolig att läsa. Många utvikningar som inte hör till huvudhandlingen är borttagna, utan att boken för den skull mister sin stringens . Det är lätt för en icke svensk att följa med i handlingen. Frestelsen är stor att erbjuda en LL-bok till en håglös och läsovillig gymnasist som tvingats till biblioteket för att låna en klassiker. Det enda som håller mig tillbaka är att jag inte vill att den håglöse berättar för läraren att bibliotekarien rekommenderat en LL-bok i stället för originalet. Men modig som jag är kommer jag säkert att göra det förr eller senare.